{"id":118,"date":"2021-02-23T17:12:09","date_gmt":"2021-02-23T17:12:09","guid":{"rendered":"https:\/\/minnen.36256ryd.se\/?page_id=118"},"modified":"2025-07-30T09:02:59","modified_gmt":"2025-07-30T09:02:59","slug":"tomas-lambert-klementsson","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/andra-minnen\/tomas-lambert-klementsson\/","title":{"rendered":"TOMAS LAMBERT KLEMENTSSON"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"
Tomas Lambert Klementsson, Storbacken<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Sture af Ekenstam intervjuar Tomas Klementsson, Storbacken<\/h3>\n\n\n\n
    \n
  • N\u00e4r jag flyttade du upp till Atostugan?<\/strong>\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

    Det var v\u00e4l 1919, kanske. <\/p>\n\n\n\n

      \n
    • Hur bodde du d\u00e5, i k\u00e5ta? Det fanns ingenting d\u00e4r d\u00e5, inte v\u00e4gen heller?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

      Nej det fanns ingenting. <\/p>\n\n\n\n

        \n
      • Inte v\u00e4gen till Norge heller?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

        Det var rena vildmarken. Men det hade en g\u00e5ng st\u00e5tt en k\u00e5ta d\u00e4r jag satte min k\u00e5ta. Det var utpl\u00e5nat, men det var ett gammalt sommarviste, sen l\u00e5ngt tillbaka. Det \u00e4r ju en fin vall, men det var mycket vide s\u00e5 jag r\u00f6jde upp. De brukade ha renar h\u00e4r och slaktade p\u00e5 vintern. <\/p>\n\n\n\n

          \n
        • Var det flera i\u00a0Vapstens<\/strong>\u00a0sameby som hade renar h\u00e4r eller var det i huvudsak du?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

          Lars Jansen (Johansson) och jag var i lag. <\/p>\n\n\n\n

            \n
          • Bodde han h\u00e4r ocks\u00e5?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

            Nej han bor inte d\u00e4r, han var borta i Merken. Men f\u00f6rsta somrarna var jag v\u00e4st i Abelvattnet, i en k\u00e5ta. St\u00e5ngberg hade varit d\u00e4r f\u00f6rut, Aha hette det. Lars Jansen brukade ju ocks\u00e5 vara d\u00e4r. Det var ju ett gammalt visste. <\/p>\n\n\n\n

              \n
            • K\u00e4nde\u00a0ni till f\u00e5ngstgropar d\u00e4r?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

              Jo d\u00e5, dom k\u00e4nde vi till. <\/p>\n\n\n\n

                \n
              • Visste ni var de d\u00e4r groparna hade anv\u00e4nts till?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                Nej, vi trodde det hade varit n\u00e5got hus d\u00e4r. Det fanns ju s\u00e5nt d\u00e4r i Sundet ocks\u00e5. Under h\u00e4llen d\u00e4r l\u00e5g det fyra skelett. Lappfogden Bergstr\u00f6m hade visst tagit dom d\u00e4r.  <\/p>\n\n\n\n

                  \n
                • \u00a0Var Abelvattnet ett viktigt betesland?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                  Ja, det var det. Men nu \u00e4r det f\u00f6rst\u00f6rt. Jag har aldrig varit d\u00e4r sen de d\u00e4mde upp det. <\/p>\n\n\n\n

                  Det \u00e4r gammalt land. I Arevattnet var en gammal boplats, det \u00e4r gamla vallar d\u00e4r.  
                  Johan M\u00e5nsson har talat om att han i sin barndom var d\u00e4r. Han var d\u00e4r p\u00e5 somrarna och han hade ju get med sig och levde p\u00e5 fiske. I sin ungdom hade han renar. Jag hade dr\u00e4ngar, Nils Olsson och Nicke Axelsson. <\/p>\n\n\n\n

                    \n
                  • Nicke Axelsson har ju l\u00e4mnat uppgifter till Anderssons bok \u201cVid sj\u00e4tte sj\u00f6n\u201d, st\u00e4mmer<\/strong> det som st\u00e5r d\u00e4r?<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                    Ja, nog tror jag han var bra p\u00e5 att skarva i d\u00e4r det fattades, han var ju bra p\u00e5 att ber\u00e4tta. <\/p>\n\n\n\n

                      \n
                    • S\u00e5 skulle du bygga Atostugan. Ibland st\u00e5r p\u00e5 kartan Autoklinten och ibland<\/strong> Autoklimpen, vilket \u00e4r r\u00e4tt?<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                      Det \u00e4r v\u00e4l allt och klimpen det heter. <\/p>\n\n\n\n

                        \n
                      • Levde det kvar n\u00e5gon f\u00f6rest\u00e4llning hos\u00a0de\u00a0gamla samerna om Atoklimpen som \u201cdet<\/strong> heliga berget\u201d?<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                        Hanna Brita Nortman som var gift med Ludvig Jonsson, hon var ju som under den d\u00e4r Autoklimpen. Hon brukade vara mycket d\u00e4r och hon brukade ju ber\u00e4tta mycket. Det fanns ju en grav d\u00e4r, Skuggmannens grav.<\/p>\n\n\n\n

                        Anna Brita sa att det fanns en silverskatt g\u00f6m d\u00e4r. Det var bara att s\u00f6ka! Honbrukade s\u00f6ka mycket, men hon hittade inget. Men de gamla brukar ju gr\u00e4va ner. Det fanns en gammal tant, hon var borta i F\u00e4ttjaure och hon brukade vara mycket i Gr\u00f6nfj\u00e4ll. Hon hade mycket rena men var sn\u00e5l och f\u00f6rsiktig s\u00e5 det var hemskt. Hon hade boden och k\u00e5tan i F\u00e4ttjaure och hon var barnl\u00f6s. De visste att hon hade pengar. I Gr\u00f6nfj\u00e4ll sade att hon hade farit \u00e5t skogs strax innan hon dog. Det var en bok som hon brukade ha pengar i. Den d\u00e4r hade kommit bort. De p\u00e5stod att hon hade g\u00f6mt den i skogen. Det saknades mycket pengar och i k\u00e5tan fann de 400 kronor i en \u201cgamsko\u201d. <\/p>\n\n\n\n

                          \n
                        • Vad\u00a0byggde\u00a0du f\u00f6rst i Atostugan?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                          Jag byggde boden f\u00f6rst. Jag r\u00f6jde den d\u00e4r vallen som vi brukade ha rena p\u00e5 n\u00e4r vi slaktade. Vi l\u00e5g utomhus n\u00e4r vi satte upp boden, Johan Lindgren och jag. Gumman var hos Ludvig Jonsson i Jovattnet. Vi h\u00f6ll p\u00e5 hela v\u00e5ren med boden. Han var duktig p\u00e5 att t\u00e4lja och det var ju bara krokig bj\u00f6rk. Johan Nilsson k\u00f6rde ihop bj\u00f6rkarna. Vi var och h\u00f6gg n\u00e4r det var skare och han var d\u00e4r och k\u00f6rde ihop en stor h\u00f6g.  <\/p>\n\n\n\n

                            \n
                          • Sen gjorde ni k\u00e5tan?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                            Ja, vi gjorde k\u00e5tan efter det och d\u00e5 l\u00e5g vi i boden. Gumman stod f\u00f6r n\u00e4verrivningen. Hon rev allt n\u00e4ver till k\u00e5tan. Skolk\u00e5torna sattes upp p\u00e5 min tid, det var p\u00e5 1920-talet. Det var Ludvig Jonsson som var byggm\u00e4stare. <\/p>\n\n\n\n

                              \n
                            • Vilket \u00e5r byggde du stugan?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                              Jag vet inte s\u00e5 noga, det var v\u00e4l omkring 1925. De f\u00f6rsta h\u00f6starna var vi ju i k\u00e5tan, men s\u00e5 besl\u00f6t vi oss f\u00f6r att s\u00e4tta upp stugan f\u00f6r att slippa den d\u00e4r r\u00f6ken p\u00e5 h\u00f6starna. Jag hade en norrman till hj\u00e4lp f\u00f6r att s\u00e4tta upp den. Han var fr\u00e5n\u00a0Grubben. Han k\u00f6pte virket i Norge. Det \u00e4r vart ju tv\u00e5 v\u00e5ningar. Vi varmbonade ingenting, det var bara br\u00e4dv\u00e4ggar. Men vi k\u00f6pte en kokspis\u00a0som det blev bra hett efter. \u00c4ldsta flickan Thea bor i Sk\u00e5ne nu. Hon \u00e4r f\u00f6dd h\u00e4r, Louise och Elsie \u00e4r\u00a0f\u00f6dda\u00a0i T\u00e4rna.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

                                \n
                              • N\u00e4r kom v\u00e4gen hit?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                Det var efter min tid. <\/p>\n\n\n\n

                                  \n
                                • P\u00e5 vintern var ni ner\u00f6ver mest?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                  Javisst, vi flyttade ju till Ristr\u00e4sk, ibland ner till Knaften. D\u00e5 var ju hela familjen med s\u00e5 det stod \u00f6de h\u00e4r. Erik \u00e4r f\u00f6dd i stugan h\u00e4r, han gick f\u00f6rst i skolk\u00e5tan h\u00e4r, sedan i Klippen. <\/p>\n\n\n\n

                                    \n
                                  • Skolk\u00e5torna blev ju nedflyttade till T\u00e4rnaby?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                    Ja och d\u00e4r uppe h\u00e5ller de p\u00e5 att rasa ihop. Det skulle vara roligt att ha kvar dem i Atostugan. <\/p>\n\n\n\n

                                      \n
                                    • I n\u00e4rheten finns en palissadhage, hur s\u00e5g den ut?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                      \u201cGittie\u201d, sa vi. Den hade vi anv\u00e4ndning f\u00f6r, s\u00e5 vi b\u00e4ttrade p\u00e5 den varje \u00e5r. Anders Andersson fr\u00e5n s\u00f6dra Sandn\u00e4s var ju ocks\u00e5 med. Vi hade skiljningar och m\u00e4rkningar tillsammans. <\/p>\n\n\n\n

                                        \n
                                      • N\u00e4r kom stakethagen p\u00e5 andra sidan Risb\u00e4cken till?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                        N\u00e5gon g\u00e5ng i mitten p\u00e5 1930 talet och den var jag ju med och fick till. Den andra h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rfalla, det fanns ju inget virke. Till den h\u00e4r k\u00f6rde vi fr\u00e5n Bj\u00f6rkvattnet. Det var Nils Olsson fr\u00e5n Vallen\u00e4s som k\u00f6rde. Lappv\u00e4sendet fick vi ingen hj\u00e4lp av. Vi hade egen byakassa och den best\u00e4mde vi \u00f6ver sj\u00e4lva p\u00e5 den tiden. Vi byggde en i Abelvattnet ocks\u00e5, s\u00f6der om Abelvattsbleriken och vi anv\u00e4nde b\u00e5da. <\/p>\n\n\n\n

                                        Det f\u00f6rsta \u00e5ret Anders Larsson i Saxen var gift, ville han att jag skulle vara dr\u00e4ng \u00e5t honom. P\u00e5 den tiden hade han egen renhjord. Jag skulle sk\u00f6ta om den medan han var nere p\u00e5 skiljning. P\u00e5 den tiden var ju renarna tama. <\/p>\n\n\n\n

                                        Jag blev less ibland. Jag var ju ensam d\u00e4r och mj\u00f6lka. En del vajor m\u00e5ste jag sparka till innan de steg upp. Det \u00e4r vad som kor. Du kastade t\u00f6mmen \u00f6ver halsen och sedan stod de absolut stilla. Jag mj\u00f6lkade allt vad jag beh\u00f6vde och hunden fick ocks\u00e5. Osten brukar vi r\u00f6ka i k\u00e5tan, den h\u00f6ll sig bra. <\/p>\n\n\n\n

                                        P\u00e5 somrarna kl\u00f6vjade de renarna dit upp till Saxen, men de kl\u00f6vjedonen \u00e4r borta och ackjorna f\u00f6rst\u00f6rda. <\/p>\n\n\n\n

                                        Pojken hans var Nils Mattias i Mellansj\u00f6. Larsson hade ocks\u00e5 en dotter i Norge och en pojke, Albin Andersson, som \u00e4r p\u00e5 pension\u00e4rshemmet i Dikan\u00e4s nu. Nils Mattias dog 92 \u00e5r gammal. <\/p>\n\n\n\n

                                        Min fru hette Anna Kristoffersson, hon var f\u00f6dd 1891. <\/p>\n\n\n\n

                                        Jag ville vara ensam och flytta, men det gick ju inte d\u00e5 andra sl\u00e4ppte vilt (utan tillsyn<\/em>). Det blev ju blandning. Det var den stora f\u00f6r\u00e4ndringen. <\/p>\n\n\n\n

                                        En g\u00e5ng var jag p\u00e5 Artfj\u00e4llet med de d\u00e4r Barruk. De h\u00f6ll p\u00e5 att ha lite renar och d\u00e5 p\u00e5 h\u00f6sten tyckte de att vi skulle vara i lag (i flytten).<\/em> Jag sa att nu ska vi laga ackjorna och skilja ensamt. Jag satte f\u00f6r ackjorna och flyttade ensam.  <\/p>\n\n\n\n

                                        D\u00e5 hade jag en sv\u00e4gerska som kom till hj\u00e4lp och vi flyttade och for med ackjorna ned\u00e5t. Barruk blev kvar, men renarna for en samma. Jag var en av de sista som flyttade med ackjor. Jag tyckte det var d\u00e5ligt att vara m\u00e5nga, det b\u00e4sta var att vara ensam. D\u00e5 gick det som b\u00e4st. Men det var hoppl\u00f6st. S\u00e5 jag slutade, det gick inte. Det blev s\u00e5dan blandning (av renar).<\/em> <\/p>\n\n\n\n

                                          \n
                                        • Hur blir det med framtiden tror du?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                          Nej, framtiden f\u00f6rsvinner ju. Barnen som nu g\u00e5r p\u00e5 skolor, inte blir det n\u00e5gra rensk\u00f6tare, det ser man ju.  <\/p>\n\n\n\n

                                          Vi skulle ju inte f\u00e5 bo i n\u00e5got hus, den d\u00e4r Bergstr\u00f6m och Karl Einar, predikade ju att vi skulle bo i k\u00e5ta och vara i skogen. D\u00e5 satte jag upp den d\u00e4r boden i Atostugan, men jag vart \u00e5lagd att jag inte skulle bo d\u00e4r och jag fick inte ha det. Jag tr\u00e4ffar ju landsh\u00f6vdingen och sa till honom att det var om\u00e4nskligt att riva ner huset och sakerna s\u00e5 vi fick stanna kvar. Det \u00e4r vart kungligt brev p\u00e5 att vi skulle f\u00e5 ha det d\u00e4r. Det var Bergstr\u00f6m som arbetade f\u00f6r det. <\/p>\n\n\n\n

                                          ——— <\/p>\n\n\n\n

                                          Jane Klementson, sv\u00e4rdotter, ber\u00e4ttar: <\/p>\n\n\n\n

                                          Anna ber\u00e4ttade om Atostugan. Lappfogden sa att de skulle riva stugan, men hon tyckte det var opraktiskt att bo i k\u00e5ta och mycket barn hade de. Till slut fick de landsh\u00f6vdingens tillst\u00e5nd att ha kvar stugan. Hon s\u00f6kte personligen upp honom, Ringstrand. Men d\u00e5 sedan de h\u00e4r norrbottningarna kom (tv\u00e5ngsflyttningen av samer fr\u00e5n Norrbotten s\u00f6derut),<\/em> satte de upp moderna hus. <\/p>\n\n\n\n

                                          ——— <\/p>\n\n\n\n

                                          Ett tag s\u00e5g det ut som vi skulle bli alldeles utan renar d\u00e4r borta i Storfj\u00e4llet, det var ett par \u00e5r som det s\u00e5g alldeles hoppl\u00f6st ut. Renarna fick n\u00e5gon sjukdom. Lars Jansen och jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 statlig hj\u00e4lp. B\u00f6nderna fick ju det f\u00f6r sk\u00f6rdeskador, men det var ju alldeles hoppl\u00f6st. Senare p\u00e5 h\u00f6sten fick jag slakta 50 renar och Gustav Jansson i Bj\u00f6rkvattnet, det var en finare man det, hade det varit som nu, inte hade vi f\u00e5tt s\u00e4lja n\u00e5got inte. Han sa, slakta – jag ska fara iv\u00e4g och s\u00e4lja och han for \u00e5t Norge. Men det var ju m\u00e5nga jag fick l\u00e4mna bara. Men sen gick sjukdomen bort. Vi fick n\u00e5gon medicin vi skulle doktorera med. Kl\u00f6varna f\u00f6ll ju bort och kring munnen ocks\u00e5.  <\/p>\n\n\n\n

                                          En dag n\u00e4r vi hade doktorerat hela dagen, s\u00e5 for Lars Jansen till Abelvattnet d\u00e4r vi bodde. Han slaktare en av dem och vi \u00e5t. Vi blev sjuka p\u00e5 natten, s\u00e5 vi tordes inte ta vara p\u00e5 de d\u00e4r mer. Det var bara att l\u00e5ta dem ligga. Det var otrevligt det d\u00e4r. Men att f\u00e5 n\u00e5got statligt st\u00f6d, det gick ju inte. <\/p>\n\n\n\n

                                          Den gamla rensk\u00f6tseln \u00e4r ju borta, sen de d\u00e4r norrbottningarna kom. De fick d\u00e5 hj\u00e4lp. Det syntes ju att de hade v\u00e4ldigt f\u00f6retr\u00e4de. Moderna hus, vatten och avlopp och det blev annat. Men d\u00e5 f\u00f6rsvinner det gamla f\u00f6rst\u00e5r du. Det blir nog staten som \u00f6vertar s\u00e5 de kostar p\u00e5. Ungdom kan ju inte ta \u00f6ver. Jag var inte gammal n\u00e4r jag b\u00f6rjade vara med. <\/p>\n\n\n\n

                                            \n
                                          • N\u00e4r kom\u00a0Ommarna<\/strong>\u00a0f\u00f6rsta\u00a0g\u00e5ngen?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                            Det var v\u00e4l 1931 eller 1932. De skulle ju vara tillf\u00e4lligt d\u00e4r. De skulle forts\u00e4tta till J\u00e4mtland, men de blev kvar. D\u00e5 var det Lars Jansen och jag, men han sa att nu g\u00e5r det inte att vara h\u00e4r s\u00e5 nu m\u00e5ste vi flytta. Det var mycket d\u00e4rf\u00f6r jag flyttade d\u00e4rifr\u00e5n. Det gick ju aldrig att dra j\u00e4mt med de d\u00e4r inte, de hade ju helt andra vanor. <\/p>\n\n\n\n

                                              \n
                                            • Vad var det som\u00a0skiljde\u00a0sig fr\u00e5n ett s\u00e4tt att arbeta?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                              De vill v\u00e4l mer att rena skulle g\u00e5 fritt. De var ju som lite sl\u00f6a av sig, dom ville ju sl\u00e4ppa dem. Se det var nog inte riktigt. <\/p>\n\n\n\n

                                                \n
                                              • Gjorde du och Lars Jansens s\u00e4llskap n\u00e4r ni flyttade?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                                Nej, jag flyttade nog \u00e5ret f\u00f6re, n\u00e5gra \u00e5r efter Ommarna hade kommit. 1937 flyttade jag. <\/p>\n\n\n\n

                                                Anders Andersson \u00e4r ocks\u00e5 kvar av de gamla och han var en duktig rensk\u00f6tare, men skaffade sig kor sedan. Axel St\u00e5ngberg och Sivert var ocks\u00e5 med. Johan Andreas Enocksson hade ocks\u00e5 bosatt sig men hade lite rena kvar men var inte med ute (i renskogen)<\/em>. August Andersson Winka hade ocks\u00e5 slutat, men pappa hans och mamma hade ju renar. Anders Andersson hade ju mest (renar) <\/em>och h\u00f6ll i l\u00e4ngst ocks\u00e5. Nu har det ju inga renar. Ja, de fick ju slut p\u00e5 renar sen vi for d\u00e4rifr\u00e5n. Det vart Omma d\u00e4r. Men det var fint land. <\/p>\n\n\n\n

                                                  \n
                                                • Hur var det med rovdjur?\u00a0<\/strong><\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

                                                  Det fanns ju j\u00e4rv, det var n\u00e4stan gott om dem. P\u00e5 somrarna gjorde det v\u00e4l inte s\u00e5 mycket. Vitr\u00e4ven (fj\u00e4llr\u00e4ven?)<\/em> s\u00e5g jag inte, den var ju lite av. Bj\u00f6rn s\u00e5g vi aldrig, n\u00e5gon varg kom ju. Lon \u00e4r det ju mest av nu, jag ser ju den kuta h\u00e4r. Kungs\u00f6rn var det gott om d\u00e5, han tog ju kalvarna. Fj\u00e4lluggla var det gott om. F\u00f6rsta \u00e5ret jag kom hit, hade hon slagit sig ned borta vid sj\u00f6n, men det var den sista jag har sett och s\u00e5 s\u00e4ger de att de \u00e4r slut.  <\/p>\n\n\n\n

                                                  Det var mycket vargar i min barndom, en g\u00e5ng sju stycken i en skock. D\u00e5 bodde vi i en t\u00e4ltk\u00e5ta p\u00e5 h\u00f6sten och vaktade renar. Vi gjorde upp eld och skulle koka kaffe. D\u00e5 fl\u00f6g renhopen upp och min bror han hojtade och sprang. Jag l\u00e4mnades vid elden, jag var ju inte gammal. Men du f\u00f6rst\u00e5r, tamrenarna gjorde bara en liten sv\u00e4ng och s\u00e5 kom de tillbaka till folk och snurrar runt elden. Men tror du inte vargen hunnit ta en ren som tillh\u00f6rde en gammal gubbe i Marsliden. Vargen \u00e4r huggit i skinnet fram i halsen och efter ryggen.<\/p>\n\n\n\n

                                                  En natt f\u00f6rut, det var en bit mellan k\u00e5torna, hade jag och syster min varit i den andra k\u00e5tan. N\u00e4r vi skulle g\u00e5 hem om kv\u00e4llen var det m\u00e5nljus. Och barnen f\u00f6rst\u00e5r du, efter ny frusen is, det gjorde ju alla sorters krumbukter. B\u00e4st det var vart vi varse hundar efter oss. Vi trodde det var hundar fr\u00e5n g\u00e5rden vi varit och h\u00e4lsat p\u00e5 och hojtade \u00e5t dem att de skulle fara tillbaka. Ja de stannade d\u00e4r och vi fortsatte. Men b\u00e4st det \u00e4r, s\u00e5 kom de bredvid oss och d\u00e5 s\u00e5g vi att det inte \u00e4r n\u00e5gra hundar. Vi vart n\u00e4stan r\u00e4dda s\u00e5 vi sprang allt vi hann in i k\u00e5tan och talade om att vi hade sett tv\u00e5 vargar. Vi f\u00f6rstod ju att det var vargar, det var ju stora hejare, vi s\u00e5g att tungan var r\u00f6d. <\/p>\n\n\n\n

                                                  D\u00e5 hade de en som var med renarna. Det var en som hette Primus, en gammal ungkarl, han tog lodb\u00f6ssan, de hade ju inget annat. Han sk\u00f6t och vargarna svarade. <\/p>\n\n\n\n

                                                  D\u00e5 sprang han in direkt, skulle ju skynda sig att buda dem som var d\u00e4r med renarna. Men han hann inte, vargarna var f\u00f6re honom. De hade hunnit dr\u00e4pa en 7-8 stycken innan han kom. <\/p>\n\n\n\n

                                                  Vargar var n\u00e4rg\u00e5ngna. Vi bodde ju i t\u00e4ltk\u00e5ta och de h\u00f6ll sig d\u00e4r i kring och det h\u00f6rdes som om det skulle komma mycket folk. Det pratades och d\u00e5 var det vargarna som for och gick d\u00e4r alldeles intill. <\/p>\n\n\n\n

                                                  Renen h\u00f6ll sig till folk, det var en trygghet. Det var 7 vargar som h\u00f6ll sig d\u00e4r omkring den h\u00f6sten, d\u00e5 h\u00f6ll vi p\u00e5 att g\u00e5 bet. Det var detsamma hur de vaktade, s\u00e5 rev dom. Det var i b\u00f6rjan p\u00e5 1900. Men sen tog det slut p\u00e5 r\u00e4tt m\u00e5nga h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

                                                  Sture af Ekenstam <\/p>\n

                                                  Visningar: 207<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

                                                  Sture af Ekenstam intervjuar Tomas Klementsson, Storbacken Det var v\u00e4l 1919, kanske.  Nej det fanns ingenting.  Det var rena vildmarken. Men det hade en g\u00e5ng st\u00e5tt en k\u00e5ta d\u00e4r…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":102,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-118","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/118","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=118"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/118\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1731,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/118\/revisions\/1731"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/102"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=118"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}