{"id":122,"date":"2021-02-23T17:24:59","date_gmt":"2021-02-23T17:24:59","guid":{"rendered":"https:\/\/minnen.36256ryd.se\/?page_id=122"},"modified":"2024-06-10T09:27:08","modified_gmt":"2024-06-10T09:27:08","slug":"kjell-berattar-om-sin-morfar-lill-manke","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/kjell\/kjell-berattar-om-sin-morfar-lill-manke\/","title":{"rendered":"KJELL BER\u00c4TTAR OM SIN MORFAR, LILL M\u00c5NKE"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Kjell Fj\u00e4llstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Magnus Vigilius Fj\u00e4llstr\u00f6m \u2013 \u201dLill M\u00e5nke\u201d<\/strong><\/h2>\n\n\n\n
\"\"
Lill M\u00e5nke, 20 \u00e5r gammal<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Han var k\u00e4nd p\u00e5 sin tid som Skandinaviens minsta same, 120 centimeter l\u00e5ng. Han var en relativt stor ren\u00e4gare p\u00e5 lappskattelandet V\u00e4stra Arksj\u00f6landet i Dorotea kommun. P\u00e5 1900-talets b\u00f6rjan \u00f6verl\u00e4t han rensk\u00f6tseln till sina s\u00f6ner och bosatte sig vid Svansj\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

Lill-M\u00e5nke f\u00f6ddes 1856 och hade fyra br\u00f6der av vilka den \u00e4ldste, Thomas, gick under ben\u00e4mningen Stor-Tomas. 25 \u00e5r gammal gifte han sig 1881 med Elsa Brita Nilsdotter Pulpur. De fick fem barn som f\u00f6ddes under \u00e5ren 1882 till 1892. Fyra dagar efter sin sista f\u00f6dsel avled makan, 37 \u00e5r gammal. Det dr\u00f6jde dock inte alltf\u00f6r l\u00e4nge, fyra \u00e5r, innan Lill-M\u00e5nke gifte om sig med Anna Sara Nilsdotter och tillsammans med henne fick han tv\u00e5 d\u00f6ttrar, f\u00f6dda 1896 och 1901.<\/p>\n\n\n\n

Ja, vem var han och varifr\u00e5n kom han?<\/h2>\n\n\n\n

Han var sm\u00e5tt legendarisk. M\u00e5nga k\u00e4nde honom och \u00e4nnu prata m\u00e5nga gamla om en \u201cLill\u00a0M\u00e5nke\u201d fr\u00e5n Svansj\u00f6n. Han var f\u00f6dd 1856 p\u00e5\u00a0Blaikfj\u00e4llet. K\u00e5tan och h\u00e4rbret l\u00e5g mitt p\u00e5 de avl\u00e5nga\u00a0Blaikfj\u00e4llet\u00a0som \u00e4r cirka 6 mil l\u00e5ngt men bara 6-7 km brett. Fj\u00e4llet har i och med sin l\u00e4ngdriktning varit en naturlig\u00a0flyttled\u00a0f\u00f6r\u00a0Gitsfj\u00e4ll och Burgfj\u00e4lls lapparnas renhjordar, h\u00f6st som v\u00e5rflyttning. Jag har sj\u00e4lv varit med om \u201crenbuffring\u201d m\u00e5nga g\u00e5nger. Hans far, den gamle ”M\u00e5sa\u00a0Tomas\u201d, hade sitt hemvist i de h\u00e4r trakterna.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Lappskatteland<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Staten delade ut omr\u00e5den, s\u00e5 kallade lappskatteland. Man betalade skatt till kronan f\u00f6r omr\u00e5det. Storleken p\u00e5 omr\u00e5det man fick sig avdelat berodde bland annat p\u00e5 hur m\u00e5nga\u00a0renar\u00a0man \u00e4gde och vill ha betesmark f\u00f6r. Hela \u00c5ngermanland var i stort sett lappskatteland. N\u00e4r inflyttningen av nybyggare startade p\u00e5 1600-1700-talet blev det konfrontationer mellan dessa och samerna.\u00a0Skattelapparna uppfattade nybyggarna som inkr\u00e4ktare i m\u00e5nga fall. Ibland\u00a0blev\u00a0det s\u00e4kert handgripligheter.\u00a0\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Vid den h\u00e4r tiden hade Lill\u00a0M\u00e5nke inte\u00a0s\u00e5 m\u00e5nga renar. Man kunde \u00f6verleva p\u00e5 ett hundratal djur, men hade man otur kunde \u201crendr\u00e4paren\u201d dvs vargen d\u00f6da m\u00e5nga av renarna om den\u00a0kom\u00a0in i en s\u00e5dan liten hjord. En liten renhjord var ocks\u00e5 k\u00e4nslig f\u00f6r sjukdomar som till exempel\u00a0mul-\u00a0och kl\u00f6vsjukan.\u00a0\u00a0<\/p>\n\n\n\n

\u201cM\u00e5sa Tomas\u201d hade otur med sina renar och miste en hel del djur p\u00e5 olika s\u00e4tt. Dock hade man tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att \u00f6verleva. Under de tider renarna inte beh\u00f6vde st\u00f6rre tillsyn tog \u201cM\u00e5sa Tomas\u201d jobb som h\u00e4stgetare. Hustrun och barnen sk\u00f6tte d\u00e5 renhjorden p\u00e5 Blaikfj\u00e4llet. H\u00e4stgetarjobbet kunde inbringa l\u00f6n i mat och kontanta medel, vilket var v\u00e4lkommet. <\/p>\n\n\n\n

Tama renar<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Renarna var i den h\u00e4r tiden helt tama och under \u201cvarmsommaren\u201d gjorde man upp eldar och med mossa t\u00e4ckte man \u00f6ver s\u00e5 att det bildades mycket r\u00f6k mot mygg och knott. Man kunde ocks\u00e5 s\u00e4tta upp enkla tak f\u00f6r att ge skugga \u00e5t renarna. Man mj\u00f6lkade renkorna och d\u00e5 fick man inte ta f\u00f6r mycket s\u00e5 att kalvarna blev utan. Renmj\u00f6lken \u00e4r mycket fet, 24-25% fetthalt. Mj\u00f6lkningen av en ko gav ungef\u00e4r 2 kaffekoppar mj\u00f6lk.  <\/p>\n\n\n\n

Under sommaren hade man vistats i fj\u00e4llet och om h\u00f6sten flyttade man ner till \u201cnedre landet\u201d vid Anundsj\u00f6 och mot kusten. N\u00e4r man st\u00f6tte p\u00e5 andra hjordar under flyttningen slog man sig samman f\u00f6r att kunna hj\u00e4lpas \u00e5t. <\/p>\n\n\n\n

Kortvuxen \u2013 ej dv\u00e4rgvuxen<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\u00c5ren gick och pojkarna v\u00e4xer upp. Lill\u00a0M\u00e5nke\u00a0stannar i v\u00e4xten men inte som dv\u00e4rg. Han\u00a0har\u00a0helt normal kroppsform men \u00e4r liten till v\u00e4xten, 137 cm l\u00e5ng och d\u00e5 \u00e4r man inte stor. N\u00e4r jag var 17 \u00e5r gick han under min utstr\u00e4ckta arm och jag var d\u00e5 cirka 173 cm l\u00e5ng.\u00a0\u00a0
Lill\u00a0M\u00e5nkes\u00a0\u00e4ldre bror, \u201cStorTomas\u201d, var \u00f6ver medell\u00e4ngd och uppfattades som en bj\u00e4sse.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Anna-Sara<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Min mormor, \u201cAnna-Sara\u201d, ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att hennes f\u00f6r\u00e4ldrar hade k\u00e5tavistet vid syd\u00f6stra \u00e4nden av fj\u00e4llet, vid ett st\u00e4lle som idag kallas \u201cgammal Elsas\u201d eller Sagatun (N: 7149303 E: 566589) Det \u00e4r ungef\u00e4r 2,5 mil mellan Sagatun och Svansj\u00f6n. Hon ber\u00e4ttade att hon tr\u00e4ffade Lill M\u00e5nke n\u00e4r hon var 15-16 \u00e5r gammal, han var d\u00e5 18 \u00e5r. De b\u00e5das f\u00f6r\u00e4ldrar var ungef\u00e4r likst\u00e4llda i antal renar de \u00e4gde. Renbetesmarkerna gr\u00e4nsade mot varandra. Ibland st\u00e4llde de till s\u00e5 att renarna blandade sig med varandra, allt f\u00f6r att de skulle f\u00e5 tr\u00e4ffas medan de skilde ut sina renar.  <\/p>\n\n\n\n

Eftersom renarna var tama var det enkelt att skilja dem \u00e5t. Man gick bara r\u00e4tt genom hjorden och dela den i tv\u00e5 delar. D\u00e4refter kunde man med en k\u00e4pp enkelt peta p\u00e5 en ren och d\u00e5 gick den \u00f6ver till andra hjorden. Allt det d\u00e4r tog v\u00e4l n\u00e5gon timma i anspr\u00e5k men vad gjorde v\u00e4l det d\u00e5 man fick tr\u00e4ffas en stund. Jag f\u00f6rst\u00e5r att det var Lill M\u00e5nke som s\u00e5g till att renarna blandades….. <\/p>\n\n\n\n

Jag tycker att det \u00e4r synd att det inte fick gifta sig direkt. Det dr\u00f6jde m\u00e5nga \u00e5r och d\u00e5 var Lill M\u00e5nke \u00e4nkling. Vid denna tid var det vanligt att \u00e4nkor och \u00e4nklingar snabbt gifte om sig f\u00f6r att kunna ta hand om sina familjer.<\/p>\n\n\n\n

Goda \u00e5r<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det blev goda \u00e5r och renantalet v\u00e4xte. Lill M\u00e5nke och brodern, Stor Tomas, hyrde in sig i ett omr\u00e5de p\u00e5\u00a0Gitsfj\u00e4ll\u00a0i utbyte mot arbete och del i renhjordarna.\u00a0\u00a0De b\u00e5da br\u00f6derna bos\u00e4tter sig p\u00e5 var sin sida av\u00a0Gitsfj\u00e4ll. Lill\u00a0M\u00e5nke\u00a0p\u00e5 den s\u00f6dra sidan, \u201cbiejpelsne\u201d, och Stor Tomas p\u00e5 den norra sidan, \u201cjerkebilesne\u201d.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Han var d\u00e5 troligen \u201dsprintare\u201d hos Tomas Zakrisson (stor ren\u00e4gare) p\u00e5 Gitsfj\u00e4ll. Av honom k\u00f6per han en sj\u00e4tte del av V\u00e4stra Aiksj\u00f6landet och blir p\u00e5 detta s\u00e4tt skattelapp.  Hans renhjord \u00e4r p\u00e5 tillv\u00e4xt och han bos\u00e4tter sig i Svansj\u00f6n d\u00e4r hans f\u00f6rsta k\u00e5taplats l\u00e5g. N\u00e4r hans och Stor Tomas renhjordar var som st\u00f6rst r\u00e4knade de in \u00f6ver 4000 djur var. <\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nkes stuga i Svansj\u00f6n<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Efter att ha byggt stugan i Svansj\u00f6n 1905, slutade Lill M\u00e5nke med rensk\u00f6tsel. Han hade en ladug\u00e5rd med tv\u00e5 kor, en oxe och kalvar. Han b\u00e4rgade h\u00f6 p\u00e5 \u201cJielle-avjen\u201d (v\u00e4stervallen) och dels vid Tomas Zakrissonvallen. Vallarna gav bra med h\u00f6. <\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nkes gamla b\u00e5t som han hade i Svansj\u00f6n finns numera p\u00e5 Nordiska museet i Stockholm. Anledningen \u00e4r att br\u00e4dorna i b\u00e5ten var sammanfogade med rotvidjor. <\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nke hade ocks\u00e5 t\u00e4mjt en rentjur som dragare. Den var stark men envis och bara morfar kunde k\u00f6ra den. Det finns dr\u00e5pliga historier om hur andra f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 den att dra ett lass. Jag kommer ih\u00e5g selen, som var en vanlig h\u00e4stsele, som l\u00e5g p\u00e5 ladug\u00e5rdsvinden. <\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nke gifter sig med Elsa Brita Pulpur fr\u00e5n Fj\u00e4llfj\u00e4ll och f\u00e5r fyra pojkar och en flicka i f\u00f6rsta \u00e4ktenskapet. Pojkarna var mycket storvuxna och starka. De fick namn om sig att vara duktiga i arbete.  <\/p>\n\n\n\n

Starka drycker<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det ber\u00e4ttas m\u00e5nga g\u00e5nger om att Lill M\u00e5nke fick i sig lite f\u00f6r mycket alkohol ibland och d\u00e5 blev han hemburen under armen p\u00e5 hustrun till m\u00e5ngas f\u00f6rtjusning. Just detta gjorde nog att m\u00e5nga ville bjuda honom f\u00f6r att f\u00e5 se hur det slutade. <\/p>\n\n\n\n

Jojk<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag mins att han var en god jojkare, men det fick bara g\u00f6ras i smyg vid denna tid, d\u00e5 det ans\u00e5gs syndigt. P\u00e5 marknader, efter att f\u00e5tt i sig en och annan \u201cnikti ga\u00e5re\u201d, blev m\u00e5nga kaxiga och jojkade. Man gav fan i b\u00e5de kyrkan och pr\u00e4sten. <\/p>\n\n\n\n

Anna-Sara<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Min mormor, Anna-Sara, Lill M\u00e5nkes andra hustru hade mycket vacker s\u00e5ngr\u00f6st och hon sj\u00f6ng ofta men jag h\u00f6rde henne aldrig jojka.<\/p>\n\n\n\n

Religion<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nke var starkt religi\u00f6s. Varje s\u00f6ndag l\u00e4ste han predikan. Varannan s\u00f6ndag l\u00e4ste han ur en lapsk postilla tryckt p\u00e5 Lulelappska. N\u00e4sta s\u00f6ndag Luthers kyrkopostilla. Det var att sitta stilla under predikan.<\/p>\n\n\n\n

Jag hade en liten kusin som \u00e4ven hon v\u00e4xte upp hos mormor och morfar i Svansj\u00f6n. Hennes mor dog i lungsoten n\u00e4r \u201cLill Anna\u201d, Anna Ethel Linea, bara var ett \u00e5r gammal. Jag var 3 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n hon. Sj\u00e4lv kallade jag mig \u201cAjjasson\u201d efter morfar, \u201cajja<\/em>\u201d <\/em>p\u00e5 lapska. <\/p>\n\n\n\n

Skolg\u00e5ng<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Lill M\u00e5nke gick i skolan i B\u00e4sksele omkring 1866. Det var en missionsskola f\u00f6r lappbarn men \u00e4ven byns barn gick d\u00e4r. Han tyckte den gamle l\u00e4raren var bra. Ajjan var bra i \u00e4mnena och muntligt framf\u00f6rande. I en gammal brevv\u00e4xling mellan min mor, Elsa, och Lill M\u00e5nke ser man att han skriver flytande och ledigt samt formulerar sig v\u00e4l.  <\/p>\n\n\n\n

Han \u00e4r en legend vad g\u00e4ller att f\u00f6rflytta sig fort. Han tyckte att det gick l\u00e4ttare att springa \u00e4n att g\u00e5 d\u00e5 han var v\u00e4ldigt kortvuxen. Han l\u00e4rde mig att anv\u00e4nda en stav n\u00e4r jag gick i skog och fj\u00e4ll. \u00c4n idag kan jag inte vandra utan en stav. Han l\u00e4rde mig att man inte kan tr\u00f6tta ut en renhjord p\u00e5 sl\u00e4ta marken men uppf\u00f6r g\u00e5r det om man anv\u00e4nder staven r\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Styrka<\/strong><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Han var stark ocks\u00e5. En g\u00e5ng bar han hem en slaktren fr\u00e5n fj\u00e4llet \u00f6ster om Svansj\u00f6n, enstr\u00e4cka p\u00e5 6-7 km. Han band samman fram och bakbenen och kr\u00f6p sedan in mellan benen p\u00e5 renen och p\u00e5 det s\u00e4ttet fick han en bra b\u00e4rst\u00e4llning. Han tyckte dock att det varit besv\u00e4rligt f\u00f6r b\u00f6rdan \u201ckink\u201d s\u00e5 v\u00e4ldigt. <\/p>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttarstunder<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Han ber\u00e4ttade mycket f\u00f6r mig. Ber\u00e4ttarstunden var den tiden p\u00e5 dagen n\u00e4r skymningen kom men det var f\u00f6r ljust f\u00f6r att t\u00e4nda fotogenlampan. Fotogen fick vi b\u00e4ra de 2 milen fr\u00e5n handlaren i Risb\u00e4ck och d\u00e5 fick inte lampan lysa i on\u00f6dan.
Under de h\u00e4r stunderna ber\u00e4ttade morfar och mormor om gamla tider n\u00e4r de sj\u00e4lva var unga och om de gamla \u201cajjorna\u201d och \u201cahkorna\u201d de m\u00f6tt.  <\/p>\n\n\n\n

Sn\u00f6katastrof<\/strong><\/p>\n\n\n\n

En av ber\u00e4ttelserna som jag minns var den g\u00e5ngen de under flyttning fr\u00e5n fj\u00e4llet var i \u00f6stra \u00e4nden av \u201cG\u00e4htjo vaellen\u201d. Sn\u00f6n vr\u00e4kte ner fr\u00e5n skyn. Morfar vaktade renhjorden den natten. Man ville ha hjorden samlad f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta p\u00e5 morgonen.  Man var ocks\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r vilda djur. Om hjorden skingrades skulle det ta l\u00e5ng tid att \u00e5tersamlas den.  
N\u00e4r man vaktar renhjorden \u00e5ker man skidor runt den f\u00f6r att lyssna hur den l\u00e5ter. Vissa renar har sk\u00e4llor vilket g\u00f6r det l\u00e4ttare att uppfatta hur l\u00e4get \u00e4r. \u00c4ven om m\u00e5nga renar b\u00e4r sk\u00e4llor l\u00e5ter de olika. Smederna som tillverkar sk\u00e4llor \u00e4r skickliga p\u00e5 att g\u00f6ra s\u00e5 att de l\u00e5ter olika. <\/p>\n\n\n\n

Den h\u00e4r natten sn\u00f6ade det oavbrutet och man s\u00e5g ingenting. Lill M\u00e5nke lade sig att vila och f\u00f6r att f\u00e5 v\u00e4rme intill en lugn renoxe. Ligger man p\u00e5 det s\u00e4ttet intill en ren i hjorden m\u00e4rker man direkt om den blir st\u00f6rd av n\u00e5got vilddjur och vill iv\u00e4g. P\u00e5 morgonen d\u00e5 han vaknade s\u00e5g han inte renarna n\u00e4r han reste sig upp. Alla var t\u00e4ckta av sn\u00f6. M\u00e5nga kalvar hade d\u00f6tt under sn\u00f6n. S\u00e5dana naturkatastrofer h\u00e4nder v\u00e4ldigt s\u00e4llan. <\/p>\n\n\n\n

Rendr\u00e4pare<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Han ber\u00e4ttade om odjuren. Det var lo, j\u00e4rven, vargen och bj\u00f6rnen. Alla var de fiende till renen och utan renar kunde man inte livn\u00e4ra sig i fj\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

Bj\u00f6rnen gick ur ide natten mellan den 20:e och 21 april i Svansj\u00f6landet. Den var punktlig i sitt beteende. G\u00f6ken\u00a0skulle i normal\u00a0v\u00e5r\u00a0gala p\u00e5 Urban dagen den 25 maj.\u00a0N\u00e4r bj\u00f6rnen kommit upp ur idet b\u00f6rjar den genast att s\u00f6ka f\u00f6da. Lill M\u00e5nke har sett\u00a0bj\u00f6rnar ta renkalvar om den kan.\u00a0Han erk\u00e4nde att han sk\u00f6t en bj\u00f6rn som tog en kalv. Det m\u00e5 vara olovligt men n\u00f6dv\u00e4ndigt.\u00a0Bj\u00f6rnskinnet s\u00e5lde han i Norge.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Lodjuren och j\u00e4rven \u00e4r\u00a0fula ren d\u00f6dare och jag har sett m\u00e5nga rivna\u00a0renar efter dem.\u00a0V\u00e4rst av alla \u00e4r vargen.\u00a0Under 1920 talet och in i mitten av trettiotalet fans den rikligt i v\u00e5ra fj\u00e4ll.\u00a0\u00a0
Jag minns h\u00f6sten 1924 i augusti eller september. Jag hade inte b\u00f6rjat skolan och var d\u00e5 i Svansj\u00f6n hos min mormor och morfar. Mina morbr\u00f6der hade under h\u00f6sten sina\u00a0renar\u00a0p\u00e5\u00a0Gitsfj\u00e4ll. Man f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt vakta renhjordarna. Det var redan h\u00f6stm\u00f6rker. Brunsten hade b\u00f6rjat och\u00a0d\u00e5\u00a0skingrades hjordarna\u00a0runt om i\u00a0fj\u00e4llet.\u00a0Den h\u00f6sten ber\u00e4knar man att vargen rev ihj\u00e4l mellan 500 till 600 renar.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Varg<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Vid ett tillf\u00e4lle hittade vi renar som l\u00e5g d\u00f6da p\u00e5 fj\u00e4llet. Vi kunde inte se n\u00e5gra skador f\u00f6rr\u00e4n vi snittade upp skinnet s\u00e5g att det fanns vargbett. Vargen d\u00f6dade utan att \u00e4ta n\u00e5got. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r oss \u00e4r vargen inte bara ett djur utan ett \u201cmonster i djurhamn\u201d. Det var magi \u00f6ver den \u201cfan i vargskinn\u201d. Man kunde h\u00f6ra vargarna kommunicera i flock under f\u00f6rflyttning men bara om man var dold och inte l\u00e5g i vindriktningen. 
Jag har sett sp\u00e5r efter hur en varghona l\u00e4rt upp en valp att jaga. Sp\u00e5ren efter renen har g\u00e5tt i kringelkrokar f\u00f6r att sedan hamnar framf\u00f6r valpen som attackerat. Ren kadavret l\u00e5g som bevis.  <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man l\u00e5g och vilade vid l\u00e4gerelden eller i t\u00e4ltk\u00e5tan kunde man kanske pl\u00f6tsligt h\u00f6ra en knall och vissling fr\u00e5n elden. D\u00e5 visste man att det var n\u00e5got i g\u00f6rningen vid renhjorden och man for skyndsamt dit.\u00a0Vaktade man renhjorden under natten skulle man \u00e5ka runt den, stanna ibland och hojta. N\u00e5gon g\u00e5ng svarade vargarna l\u00e5ngt borta. Det var sp\u00f6klikt. Lill\u00a0M\u00e5nke\u00a0hade h\u00f6rt det, men det har aldrig jag gjort.\u00a0
Morfar sa att om man som renvaktare k\u00e4nde sig tr\u00f6tt fram\u00e5t morgontimmarna s\u00e5 var man kanske p\u00e5verkad av vargen\u00a0som f\u00f6rs\u00f6kte s\u00f6va\u00a0getaren.\u00a0N\u00e4r han v\u00e4l somnat\u00a0kunde\u00a0de anfalla renhjorden.\u00a0Uppt\u00e4ckte man d\u00e5 vargangreppet och f\u00f6rs\u00f6kte ropa kunde man inte g\u00f6ra det. D\u00e5 skulle man h\u00e5lla handen framf\u00f6r munnen innan\u00a0ropet,\u00a0f\u00f6r\u00a0d\u00e5\u00a0tog inte trolldomen.\u00a0\u00a0

Vargjakt<\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man jagar vargen kunde mycket h\u00e4nda. B\u00f6ssan kunde kr\u00e5ngla. Patronerna kunde st\u00e4lla sig p\u00e5 tv\u00e4ren. Trollkonster fr\u00e5n vargen kunde st\u00e4lla till mycket besv\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra hade tur med sig. Morfar ber\u00e4ttade att en vargflock kunde passera en renhjord utan att besv\u00e4ra den f\u00f6r att sedan anfalla en renhjord l\u00e4ngre bort och st\u00e4lla till med en massaker. Vargen gjorde skillnad p\u00e5 folk sa de gamla. En annan egendomlighet \u00e4r att man aldrig tagit vara p\u00e5 vargrivna renars k\u00f6tt, utan l\u00e5tit det f\u00f6rfaras. <\/p>\n\n\n\n

Morfar hade en gammal rensk\u00e4lla. Den var stor och avsedd f\u00f6r en dragoxe. Den hade en kraftig bred n\u00f6thudsrem. Den var tjock och v\u00e4lsmord med tj\u00e4ra och kl\u00f6vfett. Den var bunden kring halsen och h\u00e4ngde i ett f\u00e4ste som inte st\u00f6rde oxen. Vargen hade rivit oxen och det var djupa m\u00e4rken efter vargt\u00e4nder i l\u00e4derremmen. <\/p>\n\n\n\n

De jagade varg f\u00f6rr i tiden genom att p\u00e5 skidor f\u00f6rf\u00f6lja den till den tr\u00f6ttnade och l\u00e5g utan att orka springa mer.\u00a0Med spjutstaven\u00a0stack\u00a0man ihj\u00e4l vargen. Om vargen stod upp slog man den \u00f6ver ryggen med staven. Jakten kunde p\u00e5g\u00e5 i m\u00e5nga timmar, dygn ibland och sen beror f\u00f6ret p\u00e5 hur tungt det var f\u00f6r vargen att f\u00e4rdas.\u00a0Djupsn\u00f6\u00a0var bra, f\u00f6r d\u00e5 hade man speciella, breda och l\u00e5nga djupsn\u00f6skidor.\u00a0
Det var en jakt p\u00e5 liv och d\u00f6d. Var man tv\u00e5 j\u00e4gare fick den l\u00e5ngsammare komma efter och plocka upp kl\u00e4desplaggen som\u00a0kastats\u00a0av n\u00e4r man blivit varm.\u00a0\u00a0<\/p>\n\n\n\n

En vargr\u00e4nnare ber\u00e4ttade f\u00f6r morfar att han ensam hade jagat efter en varg. Kastat kl\u00e4der efterhand. Hunnit upp vargen och d\u00f6dat den men sedan inte haft krafter att \u00e5ka tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta sina kl\u00e4der. Han fl\u00e5dde d\u00e5 vargen och svepte skinnet med h\u00e5rsidan in\u00e5t f\u00f6r att h\u00e5lla v\u00e4rmen. N\u00e4r han s\u00e5 sm\u00e5ningom kom ner till en g\u00e5rd h\u00f6ll han p\u00e5 att skr\u00e4mma slag p\u00e5 bondmoran, kanske inte s\u00e5 konstigt. <\/p>\n\n\n\n

Bes\u00f6kare i Svans\u00f6n<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag minns att n\u00e4r jag var liten fick vi bes\u00f6k i Svansj\u00f6n. Det var inga vanliga turister. Det var tj\u00e4nstem\u00e4n fr\u00e5n skogsbolagen som roade sig med ripjakt. Hur de hittade tills Svansj\u00f6n f\u00f6rst\u00e5r jag inte. En skogsinspektor, Hans Wikstr\u00f6m fr\u00e5n Hoting, var en av morfars mycket goda v\u00e4nner. <\/p>\n\n\n\n

Det var roligt n\u00e4r de kom farande. Fr\u00e5n byarna Rissj\u00f6 och Risb\u00e4ck, d\u00e4r landsv\u00e4gen slutade hade de lejt b\u00e4rare. De bara stora b\u00f6rdor av n\u00f6dv\u00e4ndiga saker f\u00f6r j\u00e4garna. Vid ett tillf\u00e4lle bar man en \u00e4ldre man i b\u00e4rstol f\u00f6r han var of\u00e4rdig och kunde inte g\u00e5. 
De hade en kock med sig och han lagade mat p\u00e5 v\u00e5r k\u00f6ksspis, en \u201cHusqvarna No 25\u201d. Vi hade en gammal t\u00e4ltk\u00e5ta p\u00e5 g\u00e5rden och den gjordes i ordning f\u00f6r g\u00e4sterna. En stor del av b\u00f6rdorna bestod av olika flaskor med drycker. Med tiden blev det stora h\u00f6gar av tomflaskor i skogsbrynet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Brev fr\u00e5n Lill M\u00e5nke till dottern i Stockholm.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n

Visningar: 402<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Magnus Vigilius Fj\u00e4llstr\u00f6m \u2013 \u201dLill M\u00e5nke\u201d Han var k\u00e4nd p\u00e5 sin tid som Skandinaviens minsta same, 120 centimeter l\u00e5ng. Han var en relativt stor ren\u00e4gare…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":128,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-122","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/122","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=122"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/122\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":776,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/122\/revisions\/776"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/128"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=122"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}