{"id":1566,"date":"2024-02-13T12:50:46","date_gmt":"2024-02-13T12:50:46","guid":{"rendered":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/?page_id=1566"},"modified":"2024-10-27T12:54:55","modified_gmt":"2024-10-27T12:54:55","slug":"nomadskola","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/doroteas-minen\/nomadskola\/","title":{"rendered":"NOMADSKOLA"},"content":{"rendered":"\n

MIN SKOLG\u00c5NG<\/h2>\n\n\n\n

Den sommar, 1922, d\u00e5 jag skulle b\u00f6rja skolan bodde jag hos min morbror Jonas Kristoffersson (\u201djy\u00f6ne\u201d) och hans hustru Margareta (\u201djijmie\u201d) p\u00e5 storbacken.
De hade inga egna barn s\u00e5 jag bodde hos dem fr\u00e5n 2-3 \u00e5rs \u00e5lder fram till skolstarten. Varf\u00f6r det blev s\u00e5h\u00e4r har jag aldrig f\u00e5tt reda p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Gammelstugan p\u00e5 Storbacken p\u00e5 1920-talet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Skolan b\u00f6rjade den 1 juli och jag skulle g\u00e5 i Oltoken eller Norra Fj\u00e4lln\u00e4s, som den ocks\u00e5 hette, eftersom mina f\u00f6r\u00e4ldrar tillh\u00f6rde Vapstens sameby. Skolan var f\u00f6r Vapstens, Umbyns, Grans och Rans lappbyar. Sommarskola i k\u00e5tor uppe i fj\u00e4llen var en ganska ny form av undervisning f\u00f6r lappbarn som tillkom \u00e5r 1913.
Vi gick fr\u00e5n Storbacken norrut \u00f6ver fj\u00e4llen. Jag minns inte mycket av vandringen. Bara att jag en g\u00e5ng var mycket tr\u00f6tt men piggnade till efter en stunds vila och mat vid en liten eld invid en b\u00e4ck. Jag minns ocks\u00e5 fj\u00e4llugglorna. Stora vita ugglor sittande p\u00e5 n\u00e5gon upph\u00f6jd sten eller klippa uppm\u00e4rksamt besk\u00e5dande oss.<\/p>\n\n\n\n

Tillbaka i Atostugan hos mor och far<\/h2>\n\n\n\n

Vad jag d\u00e4remot minns var framkomsten till Atostugan. Vandringen uppf\u00f6r fj\u00e4llsluttningen mot Riksb\u00e4cken och hur vi gick \u00f6ver bron. Det var den h\u00f6gsta bro jag n\u00e5gonsin passerat och vattnet brusade och drog under den. S\u00e5 r\u00e4dd jag var! Jag h\u00f6ll h\u00e5rt i ”Jijmiens” hand. S\u00e5 kom vi d\u00e5 fram. D\u00e4r fanns en stuga och en k\u00e5ta. Troligtvis var stugan \u00e4nnu utan spis eftersom vi bj\u00f6ds p\u00e5 mat i k\u00e5tan. M\u00e5ltiden avslutades med tjockmj\u00f6lk. Den hade jag vispat upp med skeden, ber\u00e4tta min mamma sedan. Detta var mycket ofint och togs ur mig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var som fr\u00e4mlingar f\u00f6r mig eftersom jag bott hos morbror och moster p\u00e5 Storbacken s\u00e5 l\u00e4nge. Jag hade gl\u00f6mt bort min bror Jonas, 5 \u00e5r gammal. Han var en h\u00e4rlig gosse. Vid ett senare tillf\u00e4lle hade han bland annat klippt s\u00f6nder en jacka och sytt en ryggs\u00e4ck av den. Det fanns en handdriven symaskin p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen i stugan. Det \u00e4r en stod p\u00e5 ett bord d\u00e4r och p\u00e5 den hade han sytt sin s\u00e4ck. S\u00e4cken hade han gjort s\u00e5 bra att ingen missunnade honom jackan han klippt s\u00f6nder utan i st\u00e4llet r\u00f6nte han en stor beundran f\u00f6r sin skicklighet.<\/p>\n\n\n\n

Till T\u00e4rnaby<\/h2>\n\n\n\n

Efter n\u00e5gra dagar i Atostugan befinner jag mig p\u00e5 kyrkplatsen i T\u00e4rnaby och sammanf\u00f6rs med husmor, Ester Persson fr\u00e5n Boksj\u00f6n; fr\u00f6ken Rut Lindblad fr\u00e5n \u00c5sele; skolinspekt\u00f6ren Erik Bergstr\u00f6m fr\u00e5n Stockholm och en del sm\u00e5pojkar som blev mina klasskamrater. Vem som f\u00f6ljde mig fr\u00e5n Atostugan till T\u00e4rnaby minns jag inte.
Fr\u00f6ken var ung, pigg och vacker. Husmor var rund och moderlig. Inspekt\u00f6ren var l\u00e5ng. Den l\u00e4ngste man jag n\u00e5gonsin sett.<\/p>\n\n\n\n

Till Oltoken<\/h2>\n\n\n\n

I s\u00e4llskap med fr\u00f6ken och husmor vandrade barnflocken till Oltoken och kom s\u00e5 sm\u00e5ningom fram till platsen med skolan. Det var en plat\u00e5 en bit ovanf\u00f6r byn. Bredvid rann en b\u00e4ck och bakom den fanns en myr. H\u00e4r fanns en torvk\u00e5ta, hush\u00e5llsk\u00e5tan kallad, en bod p\u00e5 fyra ben och tv\u00e5 t\u00e4ltk\u00e5tor. Den st\u00f6rre vita t\u00e4ltk\u00e5tan var skolk\u00e5tan och den mindre var fr\u00f6kens k\u00e5ta. Vid b\u00e4cken fanns en st\u00e4llning f\u00f6r diskbalja och en del husger\u00e5d. Det var n\u00e5gra l\u00e5dor st\u00e4llda p\u00e5 kant, med br\u00e4der \u00f6ver, under ett par bj\u00f6rkar. En bit upp p\u00e5 bj\u00f6rkstammarna fanns en br\u00e4da med krokar uppspikad. D\u00e4r skulle vi h\u00e4nga handdukar, disktrasa och dylikt.<\/p>\n\n\n\n

Nattbestyr<\/h2>\n\n\n\n

Vid b\u00e4cken fanns st\u00e4llet d\u00e4r vi tv\u00e4ttade oss varje kv\u00e4ll. D\u00e4r fanns en b\u00e4nk av br\u00e4dor placerade p\u00e5 n\u00e5gra stenar och en likadan br\u00e4da som vid diskst\u00e4llet uppspikade mellan tv\u00e5 bj\u00f6rkar och f\u00f6rsedda med krokar. Det fanns ocks\u00e5 en liten hylla. P\u00e5 krokarna h\u00e4ngde v\u00e5ra handdukar och ovanf\u00f6r p\u00e5 hyllan hade vi varsin vit emaljerad mugg med bl\u00e5 kant och i den fanns en tandborste. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 en burk med koksalt som vi anv\u00e4nde i st\u00e4llet f\u00f6r tandkr\u00e4m.
Vi tog vatten fr\u00e5n b\u00e4cken i handfatet och tv\u00e4ttade oss vid b\u00e4nken och sedan lade vi salt i muggen med vatten fr\u00e5n b\u00e4cken f\u00f6rst\u00e5s och borstade t\u00e4nderna. H\u00e4r gjorde det inget att vi spillde och inte beh\u00f6vde det st\u00e4das efter oss heller.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Atostugans k\u00e5taskola<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n


Innan vi gick till b\u00e4cken och tv\u00e4ttade oss tog vi av oss v\u00e5ra kl\u00e4der och det gjorde vi under stolpboden med torvtak. D\u00e4r fanns n\u00e5gra stenar som vi bredde v\u00e5rt skoh\u00f6 \u00f6ver och n\u00e5gon stubbe som vi satt p\u00e5. Det fanns en stock som vi placerade v\u00e5ra kl\u00e4der p\u00e5. N\u00e4r det var regnigt v\u00e4der hade skoh\u00f6t sv\u00e5rt att torka \u00f6ver natten. Det k\u00e4ndes lite ot\u00e4ckt n\u00e4r man drog p\u00e5 sig det fuktiga skoh\u00f6et men eljest var det bra.
N\u00e4r vi tagit av oss och tv\u00e4ttat oss var det dags att sova. Vi hade inga nattdr\u00e4kter utan sov i underkl\u00e4derna. Vi hade v\u00e5ra s\u00e4ngplatser i hush\u00e5llsk\u00e5tan p\u00e5 var sin sida om eldstaden (”aernien”).
Vi var sju elever f\u00f6rdelade p\u00e5 klasserna 1, 2 och 3. Det var sex pojkar och jag som ensam flicka. Pojkarna l\u00e5g tre stycken i varje b\u00e4dd p\u00e5 h\u00f6ger sida. De hade varsin kudde med bl\u00e5vitt, rutigt, \u00f6rngott samt renskinn att ligga p\u00e5 och gr\u00e5 filtar att ha \u00f6ver sig. N\u00e5gra lakan anv\u00e4ndes inte. Jag l\u00e5g p\u00e5 v\u00e4nster sida bakom husmor. Golvet i k\u00e5tan var risat s\u00e5 vi l\u00e5g mjukt och luften var frisk hela tiden. N\u00e4r vi l\u00e5g i k\u00e5tan och tittade upp genom r\u00f6kh\u00e5let s\u00e5g vi den fria himlen med f\u00e5glar som fl\u00f6g f\u00f6rbi ibland. Regnade det blev det bl\u00f6tt i k\u00e5tan p\u00e5 n\u00e5got st\u00e4lle beroende p\u00e5 varifr\u00e5n vinden bl\u00e5ste och regnet kom.
Innan vi somnade satt vi i b\u00e4ddarna med kn\u00e4ppta h\u00e4nder och l\u00e4ste aftonb\u00f6n \u00e5tf\u00f6ljt av god natt, sov gott och vakna frisk och kry!
Ibland h\u00e4nder det att husmor tog sin sittra och sj\u00f6ng sorgliga visor f\u00f6r oss. En s\u00e5ng var \u201dS\u00e5 bister kall sveper nordanvinden\u201d och en annan var \u201dLilla svarta Sara\u201d och d\u00e5 gr\u00e4t \u00e5tminstone jag.<\/p>\n\n\n\n

Hur och vad \u00e5t vi?<\/h2>\n\n\n\n

Jag kommer ih\u00e5g min f\u00f6rsta m\u00e5ltid p\u00e5 skolan. Den framdukades ute p\u00e5 ett renskinn lagt p\u00e5 marken vid sidan om hush\u00e5llsk\u00e5tan. H\u00e5ret l\u00e5g ned\u00e5t och p\u00e5 skinnen l\u00e5g en linneduk. Det var en r\u00e4cka handdukar med r\u00f6da rutor f\u00f6r p\u00e5 den tiden k\u00f6ptes handdukar i l\u00e4ngder som man sj\u00e4lv delade och f\u00e5llade. Vi hade porslinstallrikar med vackra blomrankor och stora bordsknivar och gafflar av st\u00e5l. Besticken var inte gjorda av rostfritt st\u00e5l s\u00e5 ibland fick vi i uppgift att skura dessa knivar och gafflar blanka mot en sandsten. Ett mycket t\u00e5lamodspr\u00f6vande och ganska tungt jobb tyckte jag. Man hade en vadmals bit till hj\u00e4lp ocks\u00e5.
Vi fick gravad fisk i bitar d\u00e4r ben och skinn satt kvar. Till det fick vi mandelpotatis, med skal f\u00f6rst\u00e5s, kn\u00e4ckebr\u00f6d i runda kakor, sm\u00f6r och tjockmj\u00f6lk (l\u00e5ngfil) till efterr\u00e4tt. Innan vi b\u00f6rjade m\u00e5ltiden stod vi p\u00e5 kn\u00e4 runt bordet. ”Jijmie” (moster) hade sagt att vad som \u00e4n stod p\u00e5 bordet eller vad som \u00e4n h\u00e4nde b\u00f6rjade man inte \u00e4ta innan man l\u00e4st bordsb\u00f6n, s\u00e5 jag kn\u00e4ppte mina h\u00e4nder och l\u00e4s det h\u00f6gt: \u201d i Jesu namn till bords vi g\u00e5, v\u00e4lsigna Gud den mat vi f\u00e5\u201d.
Allas blickar riktades mot mig. Jag k\u00e4nde mig lite uttittad f\u00f6rst\u00e5s. Gissa om jag blev snopen n\u00e4r alla med fr\u00f6ken i spetsen unisont l\u00e4ste: \u201dGode Gud v\u00e4lsigna maten. Amen!\u201d S\u00e5ledes l\u00e4stes bordsb\u00f6n \u00e4ven h\u00e4r. Efter b\u00f6nen fick vi s\u00e4tta oss med korslagda ben och b\u00f6rja \u00e4ta. Jag tror inte jag \u00e5t v\u00e4rst mycket, f\u00f6r det var sv\u00e5rt att bena och skinna fisken med de stora redskapen. \u201dGravfisk\u201d var inte min livr\u00e4tt precis.
Efter m\u00e5ltiden skulle vi diska, tv\u00e5 och tv\u00e5 i tur och ordning. Axel och jag skulle b\u00f6rja och det sattes fram en kopparkittel med varmt vatten p\u00e5 diskb\u00e4nken. S\u00e5pa fanns i en burk. Axel kavlade upp sina skjort\u00e4rmar och f\u00f6rklarade: \u201dDu f\u00e5 t\u00f6rk, jag ska disk\u201d. S\u00e5 satte han ig\u00e5ng s\u00e5 vattnet skv\u00e4tte.
Solen sken och det var bl\u00e5 himmel, det var den 1 juli. Jag minns hur fj\u00e4rilar fladdrade i solen och hur f\u00e5glar kvittrade n\u00e4r vi gick i s\u00e4ng.<\/p>\n\n\n\n


F\u00f6rsta skoldagen
<\/h2>\n\n\n\n

Fr\u00f6ken ringde i en klocka och vi st\u00e4llde upp oss i rad utanf\u00f6r k\u00e5tan. En arml\u00e4ngs avst\u00e5nd mellan oss och rakt led. D\u00e4refter marscherade vi in. Vi st\u00e4llde oss p\u00e5 kn\u00e4 bredvid varandra i en halvcirkel p\u00e5 h\u00f6ger sida om ”aernien” (eldstaden) medan fr\u00f6ken tog plats p\u00e5 ett renskinn med en kudde p\u00e5 v\u00e4nstra sidan.
Mitt emot d\u00f6rren l\u00e4ngst in i k\u00e5tan stod en l\u00e5g vit bokhylla med diverse b\u00f6cker. P\u00e5 bokhyllan stod en sk\u00e5l med f\u00f6rg\u00e4tmigej. Mycket vackert tyckte jag. Det fanns ocks\u00e5 en st\u00e4llning med en liten svart tavla till v\u00e4nstern om bokhyllan och i en annan fanns en st\u00e4llning med en bild av \u201dhand och \u00f6ga\u201d.
Ett r\u00e4knehj\u00e4lpmedel best\u00e5ende av r\u00f6da och gr\u00f6na kvadratiska brickor som kunde placeras i en ram fanns ocks\u00e5. Vi fick sedan varsin s\u00e5dan i mindre format. (Palinbrickor anv\u00e4nds \u00e4n i dag, 2024, i skolan) P\u00e5 ”aernien” brann en liten eld och k\u00e5tan var ny risad s\u00e5 det doftade gr\u00f6nt och sommar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Atostugans k\u00e5taskola<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 st\u00e5r vi d\u00e4r p\u00e5 kn\u00e4. Fr\u00f6ken h\u00e4lsar god morgon och vi besvarar hennes h\u00e4lsning. Vi sjunger \u201dDin klara sol g\u00e5r \u00e5ter upp\u201d och vi l\u00e4ser unisont \u201dFader v\u00e5r\u201d. Jag kunde ju varken sjunga eller l\u00e4sa f\u00f6rsta dagen men jag l\u00e4rde mig snart.
D\u00e4refter satte vi oss med korslagda ben. Var och en fick en griffeltavla med en griffel fastbunden i ett sn\u00f6re samt en blyertspenna och radergummi ocks\u00e5 fastbundna. Vi fick ocks\u00e5 en linoleumplatta som var ungef\u00e4r 30 * 40 cm. Plattan la vi \u00f6ver kn\u00e4na f\u00f6r att f\u00e5 ett j\u00e4mnt underlag n\u00e4r vi skrev. Pennan, gummit och griffel m\u00e5ste vara fastbundna f\u00f6r att vi inte skulle tappa dem f\u00f6r d\u00e5 hade de f\u00f6rsvunnit i riset och varit sv\u00e5ra att hitta.
Vi fick ocks\u00e5 varsin tygp\u00e5se. I den fanns Nomadskolans f\u00f6rsta l\u00e4sebok samt ett block med linjerat papper. P\u00e5 blockets f\u00f6rstasida hade fr\u00f6ken skrivit siffrorna 0 – 9 i v\u00e4nstra kanten. Nu skulle jag skriva likadana, hela sidan full. \u00c5h, vad jag plitade. Jag gjorde verkligen mitt b\u00e4sta, men ack, fr\u00f6ken rev bort hela bladet och jag fick g\u00f6ra om. Det k\u00e4ndes h\u00e5rt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n


D\u00e5 gick det b\u00e4ttre att l\u00e4sa f\u00f6r det hade jag l\u00e4rt mig hos morbror och moster p\u00e5 Storbacken. D\u00e4r var v\u00e4ggarna tapetserade med tidningar. Det var V\u00e4sterbottens Kuriren, Brokiga blad med flera.
Jag minns att jag l\u00e4ste ordet ”kung\u00f6relse”. Kunde inte begripa vad det betydde. Kung var ju en kung s\u00e5klart, men ”\u00f6relse” vad betyder det?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

50 \u00f6re<\/h2>\n\n\n\n

Bland mina kamrater i skolan fanns en gosse som hette Gunnar Andersson. Honom var det synd om. Hur han \u00e4n ljudade och stavade kunde han inte f\u00e5 ihop det enklaste ord. Han snorade och stakade och torkade sin n\u00e4sa med solkiga h\u00e4nder. Han st\u00f6nade och vred sig. Jag ville hj\u00e4lpa honom. Tog honom avsides ibland till n\u00e5gon gl\u00e4nta eller p\u00e5 n\u00e5gon sten och l\u00e4ste med honom.
S\u00e5 kom hans mamma p\u00e5 bes\u00f6k och troligtvis hade han ber\u00e4ttat f\u00f6r henne om v\u00e5ra m\u00f6dosamma l\u00e4s\u00f6vningar f\u00f6r innan hon for tillbaka stack hon \u00e5t mig en femtio\u00f6ring. \u201dF\u00f6r att ha hj\u00e4lpt Gunnar, sa hon\u201d. Det var mitt f\u00f6rsta l\u00e4rararvode det brukar jag t\u00e4nka.
Dorotea utbildade sig sedermera till l\u00e4rare p\u00e5 seminariet i Lycksele och arbetade p\u00e5 flera nomadskolor, bl.a. i H\u00e5kafot. P\u00e5 1950-talet hamnade hon av misstag i Sk\u00e5ne och d\u00e4r arbetade hon fram till pensionen d\u00e5 hon och maken, Kjell, bosatte sig i Vilhelmina.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Utomhus<\/h2>\n\n\n\n

Vi hade gott om studiematerial runt omkring oss. Blommorna, som i riklig m\u00e4ngd v\u00e4xter runt v\u00e5r skolplats l\u00e4rde vi oss namnen p\u00e5. Vi tittade p\u00e5 f\u00e5glar och insekter. Ofta gjorde vi utf\u00e4rder. Vi gick upp p\u00e5 B\u00e5ngfj\u00e4llet alldeles intill och d\u00e4r var det roligt att springa omkring. Utf\u00f6r en sl\u00e4nt brukade vi rulla stora stenar. D\u00e5 d\u00e5nar det som \u00e5skan och det r\u00f6k och luktade gott av svavel.
Vid tr\u00e4dgr\u00e4nsen samlar vi ved och t\u00e4nd eld. Husmor kokade choklad i en kittel och vi \u00e5t sm\u00f6rg\u00e5s med ost. En dag var det roliga springandet slut. Man hade satt upp sm\u00e5 r\u00f6sen som markerade stigen \u00f6ver B\u00e5ngfj\u00e4llet och nu anmodades vi oss h\u00e5lla oss strikt till den och inte springa hur som helst. Jag minns hur mina ben pl\u00f6tsligt blev tunga och hur tr\u00f6ttsamt det var att sedesamt n\u00f6ta stigen. Det var n\u00e4mligen det som var meningen, stigen skulle upp trampas och det skulle vi hj\u00e4lpa till med.
En g\u00e5ng gick vi l\u00e5ngt, tyckte jag, tills vi n\u00e5dde Ume\u00e4lven. D\u00e4r restes ett t\u00e4lt och vi fick sova i det. N\u00e5gon g\u00e5ng i ”vargtimmen” v\u00e4cktes vi och manade sig ut. Vilken syn som m\u00f6tte oss! \u00d6ver \u00e4lven f\u00f6rdes en rengjord simmande. I den rena, klara, morgonen h\u00f6rde man ljudet av plaskande och forsande i vattnet och kn\u00e4ppandet av kl\u00f6var samt en och annan grymtning. Annars var allt tyst. Vi var gripna.
N\u00e5gra av mina kamrater var fr\u00e5n Boksj\u00f6n och dit fick vi g\u00e5 en vacker, solig, dag. Det var nog till Mittib\u00e4cken vi gick, tror jag. Till Gunnars hem. D\u00e4r var det mycket vackert.
En dag skulle vi g\u00e5 ner till byn, till Karl August Anderssons g\u00e5rdstun. Vi skulle f\u00e5 se n\u00e5got. Det stod tre stora tr\u00e4l\u00e5rar. I var och en fanns ett brunt p\u00e4lsdjur men ”\u00e5rlik” svans. Det var tre b\u00e4vrar. Det skulle b\u00e4ras \u00f6ver B\u00e5ngfj\u00e4llet och sl\u00e4ppas i T\u00e4rnasj\u00f6n, d\u00e4r det f\u00f6rmodligen tidigare funnits b\u00e4ver.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lekar<\/h2>\n\n\n\n

Det fanns gott om renkronor och d\u00e4rtill ett par lasson. Vi lekte renskiljning. Jag fick, tillsammans med andra, springa runt och h\u00e5lla en renkrona \u00f6ver huvudet medan n\u00e5gon pojke sv\u00e4ngde lassot. Ibland var man hund men aldrig rensk\u00f6tare, det var pojkarnas roll.
Vi byggde ocks\u00e5 sm\u00e5 k\u00e5tor och kojor d\u00e4r vi l\u00e5tsades bo. N\u00e5gon g\u00e5ng fick vi ta mat med oss och \u00e4ta i n\u00e5gon av de fina hyddor vi gjort. Det var extra roligt.
Pojkarna tyckte om att jaga m\u00f6ss. Ibland hittar de n\u00e5got r\u00e5ttbo med sk\u00e4ra, nakna, ungar som de d\u00f6dade. Det tyckte inte jag om. Pojkarna var dock r\u00e4ttvisa. F\u00f6r en g\u00e5ng d\u00e5 de hittat ett bo med 7 ungar erbj\u00f6ds jag att f\u00e5 sl\u00e5 ihj\u00e4l den ena ungen. Det var ju en \u00e5t oss var. D\u00e5 jag avb\u00f6jde skrek alla: \u201dF\u00e5r jag den d\u00e5!\u201d Jag minns inte hur det slutade.<\/p>\n\n\n\n

Pampen i byn<\/h2>\n\n\n\n

Karl August Andersson var pampen i byn. Hans fru hette Lydia och var av den glada, moderliga, typen. Han var ”lapptillsyningsman” och ”skoltillsyningsman”. Det sistn\u00e4mnda innebar att han sk\u00f6tte ink\u00f6p och s\u00e5g till att allt fungerade som det skulle i skolan, n\u00e4r det g\u00e4llde det materiella.
Han hade ett stort hus med ladug\u00e5rd, bagarstuga, bodar och en liten stuga d\u00e4r hans gamla f\u00f6r\u00e4ldrar bodde. Hans far hade varit predikant och s\u00e5g ut som en liten profet med helsk\u00e4gg. Det hade det s\u00e5 mysigt i stugan. Allt var i om\u00e5lat gammalt tr\u00e4. Framf\u00f6r ett f\u00f6nster stod ett bord som det satt vid mitt emot varandra och \u00e5t gr\u00f6t en g\u00e5ng n\u00e4r jag var d\u00e4r. Det \u00e5t med tr\u00e4skedar ur en tr\u00e4sk\u00e5l. Efter m\u00e5ltiden slickar de avskeden och satte den i en tr\u00e4st\u00e4llning som h\u00e4ngde p\u00e5 v\u00e4ggen bredvid f\u00f6nstret. De var b\u00e5da s\u00e5 rara och jag tyckte om att sitta hos dem.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6st<\/h2>\n\n\n\n

Mot h\u00f6sten d\u00e5 kv\u00e4llarna blev m\u00f6rka k\u00e4nde sig fr\u00f6ken lite m\u00f6rkr\u00e4dd att ligga ensam i sin k\u00e5ta, s\u00e5 d\u00e5 l\u00e5g jag hos henne. Det var s\u00e5 mjukt och mysigt att ligga i hennes k\u00e5ta.
Jag l\u00e5g n\u00e4rmast k\u00e5tav\u00e4ggen, \u201dmatteren\u201d kallas platsen. Vi l\u00e5g i en \u201d”rakkas”. Det var i ett litet sovt\u00e4lt omkring sj\u00e4lva b\u00e4dden. Det var praktiskt mot myggen och det k\u00e4ndes ombonat.
En kv\u00e4ll hade hon bes\u00f6k. Elden lyste och de pratade glatt och drack kaffe. Pl\u00f6tsligt fr\u00e5gade hon:
-\u201dSover du Thea?\u201d
-\u201dJa, svarade jag.\u201d
D\u00e5 skrattade alla och jag fick en kaka.
Troligtvis blev det f\u00f6r besv\u00e4rligt att ha oss i skolan boende i k\u00e5tor n\u00e4r h\u00f6stregnen kom och kv\u00e4llarna blev kolm\u00f6rka, s\u00e5 vi flyttades ned till Karl August Anderssons g\u00e5rd. Vi barn och husmor fick husera i en bagarstuga med farstukammare. I den sistn\u00e4mnda l\u00e5g husmor. Vi barn l\u00e5g i syskonb\u00e4dd p\u00e5 golvet i rummet. I rummet lagades ocks\u00e5 maten.
Lektionerna h\u00f6lls i ett rum p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen i det stora huset och d\u00e4r bodde fr\u00f6ken. Hon kanske hade kanske n\u00e5gon liten kammare d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Skolan i Oltoken.\n\nIngrid Larsson, Stina, Lars Jonas(?)\n\nSt\u00e5ende: Jonas Klementsson, Brita Bergmark, Elsie Bonta (l\u00e4rare), Maja Laula (S\u00f6derstr\u00f6m).<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

T\u00e4ltk\u00e5tan, som var skolk\u00e5ta, flyttades och sattes upp i n\u00e4rheten av v\u00e5r stuga. D\u00e4r fick vi leka. Den var inte risad men en eldstad fanns. P\u00e5 kv\u00e4llarna eldade vi i den. Elden sken s\u00e5 fint genom t\u00e4ltduken n\u00e4r man stod utanf\u00f6r. Vi brukade l\u00e5ta \u00e4nden av en k\u00e4pp gl\u00f6da och n\u00e4r vi sv\u00e4ngde den fort blev det eldfigurer. Man kunde ocks\u00e5 ta en liten pinne med gl\u00f6d i \u00e4nden och s\u00e4tta den i munnen. D\u00e5 blev man sp\u00f6ke!
Det var troligen l\u00e4mmel\u00e5r en h\u00f6st f\u00f6r jag minns hur pojkarna f\u00e5ngade l\u00e4mlar och hade som husdjur i l\u00e5dor.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rterminen<\/h2>\n\n\n\n

Jag tycks minnas att terminen slutade den 5 oktober, men \u00e4r inte s\u00e4ker. D\u00e5 fick vi fara hem och i b\u00f6rjan av januari b\u00f6rjade v\u00e5rterminen. Den gick jag i Husbondliden, Lycksele socken. Ja, egentligen gick vi i Karlsg\u00e5rden som ligger n\u00e5gra kilometer utanf\u00f6r samh\u00e4llet.
Man hade hyrt ett helt hus av en som hette Danielsson. Han var ungkarl och predikant. Vi disponerade hela huset, s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 en farstukammare d\u00e4r han sj\u00e4lv bodde. P\u00e5 nederv\u00e5ningen fanns, f\u00f6rutom v\u00e4rldens kammare, tre rum. Det fanns ett stort k\u00f6k d\u00e4r husmor lagade mat och d\u00e4r hon hade sin s\u00e4ng i ett h\u00f6rn. D\u00e4r fanns ett stort bord och stolar. D\u00e4r \u00e5t vi.
Fr\u00e5n k\u00f6ket ledde en d\u00f6rr till en kammare. Det var vardagsrum och sovrum. P\u00e5 kv\u00e4llarna breddes h\u00f6stoppade madrasser ut p\u00e5 golvet. Flickorna l\u00e5g p\u00e5 ena sidan av rummet och pojkarna p\u00e5 den andra.
Det tredje rummet var skolsalen. Dit ledde en d\u00f6rr fr\u00e5n farstun. D\u00e4r fanns riktiga skolb\u00e4nkar, kateder, kartst\u00e4ll och en bokhylla. Jag minns inte hur m\u00e5nga elever vi var, men vi var i olika \u00e5ldrar. De som gick i klass 6 tyckte jag s\u00e5g fullvuxna ut. Sj\u00e4lv gick jag i klass ett. P\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen fanns ett enda rum och d\u00e4r bodde fr\u00f6ken.<\/p>\n\n\n\n


Ovanst\u00e5ende ber\u00e4ttelse \u00e4r h\u00e4mtat fr\u00e5n Doroteas anteckningar som jag hittat och f\u00f6rs\u00f6kt \u00e5terber\u00e4tta.
Dan Fj\u00e4llstr\u00f6m februari 2024<\/em><\/p>\n

Visningar: 199<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

MIN SKOLG\u00c5NG Den sommar, 1922, d\u00e5 jag skulle b\u00f6rja skolan bodde jag hos min morbror Jonas Kristoffersson (\u201djy\u00f6ne\u201d) och hans hustru Margareta (\u201djijmie\u201d) p\u00e5 storbacken.De…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":59,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-1566","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1566"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1608,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1566\/revisions\/1608"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/59"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}