{"id":83,"date":"2021-02-23T16:32:57","date_gmt":"2021-02-23T16:32:57","guid":{"rendered":"https:\/\/minnen.36256ryd.se\/?page_id=83"},"modified":"2021-02-28T17:55:57","modified_gmt":"2021-02-28T17:55:57","slug":"intervju","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/doroteas-minen\/intervju\/","title":{"rendered":"INTERVJU"},"content":{"rendered":"\n

Robert Paulsson studerade p\u00e5 Biblioteksh\u00f6gskolan i Bor\u00e5s och intervjuade Dorotea som en del av sitt examensarbete. Intervjun finns inspelad p\u00e5 skolans dom\u00e4n.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Thea Fj\u00e4llstr\u00f6m, Svedala, f\u00f6dd 1915 p\u00e5 g\u00e5rden F\u00e4ttjaur i s\u00f6dra lapplandsfj\u00e4llen, intervjuad av Robert Paulsson i jan. 1981.<\/strong>
<\/p>\n\n\n\n

– Jag heter Dorothea, Kristina F\u00f6dd Klementsson, numera Fj\u00e4llstr\u00f6m och kallas Thea, en f\u00f6rkortning av Dorothea. Jag \u00e4r f\u00f6dd den 6 juli 1915. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var rensk\u00f6tare, dvs min pappa var rensk\u00f6tare medan min mamma var hemma och sk\u00f6tte barn och hush\u00e5ll. Hon hj\u00e4lpte v\u00e4l till ibland i renskogen men f\u00f6r det mesta blev det hemarbete och hemsl\u00f6jd.<\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6ddes p\u00e5 en fj\u00e4llg\u00e5rd som heter F\u00e4ttjaur. Efter f\u00f6delsen flyttade mina f\u00f6r\u00e4ldrar upp till ett sommarviste (Silisen) och d\u00e4r bodde vi i k\u00e5ta p\u00e5 sommaren. Jag har h\u00f6rt ber\u00e4ttas att en \u00e4ldre moster sk\u00f6tte om mig n\u00e4r jag var liten. Hon brukade bada mig i en stor kopparkittel. Och n\u00e4r h\u00f6sten kom, skulle vi flytta d\u00e4rifr\u00e5n, och hon ber\u00e4ttade mycket romantiskt om den h\u00e4r flyttningen. Hur man p\u00e5 kv\u00e4llen rastade under bar himmel och hur hon pysslade med mig d\u00e4r och sj\u00f6ng en vaggs\u00e5ng:<\/p>\n\n\n\n

Du lilla Flicka, var i livet ska du hamna?
Somna nu s\u00e5 gott under stj\u00e4rnorna.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag var \u00e4ldst av sex syskon. Ett och att halvt \u00e5r efter mig kom min bror Jonas och sju \u00e5r efter kom en bror som heter Anders. Sedan kom i rask f\u00f6ljd tv\u00e5 systrar och en liten bror.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4t jag var tv\u00e5 \u00e5r gammal fick jag komna till den h\u00e4r mostern, som hade vyssjat mig i k\u00e5tan. Hon var gift med en \u00e4ldre bror till min mor och de var barnl\u00f6sa men ville g\u00e4rna ha ett barn. D\u00e5 fick de l\u00e5na mig. S\u00e5 jag v\u00e4xte upp p\u00e5 en g\u00e5rd, som heter Storbacken, tills jag b\u00f6rjade skolan. Det var v\u00e4l d\u00e4r min f\u00f6reta l\u00e4skontakt skedde. Det var s\u00e5 att v\u00e4ggarna i den h\u00e4r stugan var tapetserade med dagstidningar, det var V\u00e4sterbottens kuriren. Hur det gick till vet jag inte, men s\u00e5 mycket vet jag, att jag l\u00e4rde mig l\u00e4sa fr\u00e5n v\u00e4ggarna.<\/p>\n\n\n\n

– Du minns inte om det var n\u00e5gon som hj\u00e4lpte dig att l\u00e4sa fr\u00e5n v\u00e4ggarna?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag har inget minne av ett n\u00e5gon ber\u00e4ttade n\u00e5got f\u00f6r mig ang\u00e5ende bokst\u00e4ver och s\u00e5dant, men troligtvis har det skett p\u00e5 det s\u00e4ttet. Jag har v\u00e4l fr\u00e5gat, vad \u00e4r det och vad \u00e4r det.<\/p>\n\n\n\n

– Byggde dina f\u00f6r\u00e4ldrar det f\u00f6rsta huset d\u00e4r, s\u00e5 att det var de som hade tapetserat?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nej, det var den h\u00e4r morbrodern och hans fru. De var \u201clantbrukare” n\u00e4mligen och bodde h\u00e4r stadigvarande. De hade kor, en h\u00e4st, getter och f\u00e5r. S\u00e5 hade de pigor och dr\u00e4ngar, och s\u00e5 var det jag.<\/p>\n\n\n\n

Ja, det h\u00e4r med l\u00e4sning… De hade V\u00e4sterbottens kuriren p\u00e5 v\u00e4ggarna och s\u00e5 hade de Brokiga blad p\u00e5 somliga v\u00e4ggar. Och Brokiga blad tyckte jag s\u00e4rskilt mycket om, f\u00f6r det fanns lite bildar till.<\/p>\n\n\n\n

– Vad var det f\u00f6r slags tidning?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Troligtvis var det en bilaga till n\u00e5gon tidning, men jag kommer inte ih\u00e5g vilken. Jag minne s\u00e4rskilt ett ord som hette kung-\u00f6relse, som jag inte kunde begripa vad det var. Det hade s\u00e4kert n\u00e5got att g\u00f6ra ned kung, men ’\u00f6relse’ var det ingen som f\u00f6rklarade f\u00f6r mig.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom fick jag min f\u00f6rsta bok. Det var s\u00e5 att moster och morbror hade varit p\u00e5 marknad till \u00c5sele. N\u00e4r de kom tillbaka hade de en ABC-bok med sig.<\/p>\n\n\n\n

– Hur gammal var du d\u00e5?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag skulle v\u00e4l tro att jag kanske var fyra – fem \u00e5r. Jag vet inte riktigt. Vad jag minns av den boken det var tuppen p\u00e5 baksidan, och jag hade en moster som kom dit och l\u00e4ste med mig, men jag har inget minne av vad vi l\u00e4ste i den d\u00e4r ABC-boken. S\u00e5 v\u00e4rst intressant torde den v\u00e4l inte ha varit. Men den v\u00e4rpte ibland. En g\u00e5ng fick jag fyra karameller… Det var polkagrisar. Och en g\u00e5ng fick jag en tjugofem\u00f6ring, s\u00e5 troligtvis hade jag l\u00e4st.<\/p>\n\n\n\n

Ja, i det hemmet var det v\u00e4l n\u00e4stan den enda litteratur som fanns f\u00f6rutom bibeln. I ena rummet bodde min mormor och morfar, och de l\u00e4ste bibeln v\u00e4ldigt ofta. De brukade l\u00e4sa f\u00f6r mig. Det var morfar som l\u00e4ste, mormor var blind. Morfar brukade l\u00e4sa f\u00f6r henne och d\u00e5 fick jag h\u00f6ra p\u00e5 samtidigt.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du n\u00e4r din morfar var f\u00f6dd?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag kommer inte ih\u00e5g n\u00e4r morfar var f\u00f6dd. Men han m\u00e5ste ha varit ganska mycket \u00f6ver hundra \u00e5r, om han hade, levt. Jag kommer ih\u00e5g ett kort som morfar hade och den f\u00f6rest\u00e4llde en \u00e4ngel. Vad det stod p\u00e5 kortet kommer jag inte ih\u00e5g, jag minns bara ett det l\u00e5g i bibeln.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag b\u00f6rjade skolan, d\u00e5 fick jag fara hem. D\u00e5 gick vi \u00f6ver Storfj\u00e4ll, det var v\u00e4ldigt l\u00e5ngt, minns jag. S\u00e5 kom vi till ett st\u00e4lle som heter Atostugan uppe i T\u00e4rna.<\/p>\n\n\n\n

– Det var i nomadskolan du skulle g\u00e5?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, jag skulle g\u00e5 i nomadskola. Den h\u00e4r nomadskolan b\u00f6rjade den 1 juli. Det var en k\u00e5taskola och det var ju en m\u00e4rklig upplevelse det ocks\u00e5. Vi for p\u00e5 kyrkhelg till T\u00e4rna och d\u00e4r m\u00f6tte inspekt\u00f6ren, fr\u00f6ken, skolhemsf\u00f6rest\u00e5ndarinnan och s\u00e5 sex pojkar. Vi tillsammans gick d\u00e5 en och en halv mil till det st\u00e4lle d\u00e4r de h\u00e4r k\u00e5torna fanns. D\u00e4r b\u00f6rjade d\u00e5 skolg\u00e5ngen i en t\u00e4ltk\u00e5ta. Jag vet inte om det \u00e4r s\u00e5 mycket att ber\u00e4tta, f\u00f6r det \u00e4r ju en historia f\u00f6r sig…<\/p>\n\n\n\n

– D\u00e5 l\u00e4rde du dig l\u00e4sa samiska?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nej, undervisningen skedde p\u00e5 svenska. Vi l\u00e4ste inte heller n\u00e5gon samiska d\u00e4r inte. Men jag kunds ju l\u00e4sa innan, s\u00e5 vad jag gjorde d\u00e4r var v\u00e4l… tjae… Jo! jag minnes min f\u00f6rsta l\u00e4sebok, den jag tyckte var alldeles enast\u00e5ende. Orden var s\u00e5 vackra d\u00e4r och jag minns hur jag l\u00e4rda mig flera sidor utantill. Allra sist stod det:<\/p>\n\n\n\n

Det sn\u00f6ar, sn\u00f6ar, sn\u00f6ar. Stora flingor falla natt och dag.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Den kan jag l\u00e4sa upp \u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

– Fanns det n\u00e5gra b\u00f6cker d\u00e4r f\u00f6rutom l\u00e4seb\u00f6cker och skolb\u00f6cker?<\/em><\/p>\n\n\n\n

-Jag har inget minne av att vi hade n\u00e5got annat \u00e4n dessa l\u00e4seb\u00f6cker, men s\u00e5 l\u00e4ste vi ju dem ordentligt ocks\u00e5,
D\u00e4r gick vi i tre m\u00e5nader: juli, augusti och september. Sedan efter jul fick vi komma till ett st\u00e4lle som heter Husbondliden, och d\u00e4r hade de n\u00e5got som hette Folkskolans l\u00e4sebok, som jag \u00e4lskade. D\u00e4r kunde men l\u00e4sa en del s\u00e4gner och ber\u00e4ttelser, jag tyckte de var mycket intressantare. S\u00e5 sm\u00e5ningom fick man en geografibok och en historiebok, och det var ju h\u00f6jden av lycka.<\/p>\n\n\n\n

Den d\u00e4r skolan var i en by som heter Husbondliden, inom Lycksele socken, men flyttades sedan till Stensele, till en by som heter Skarvsj\u00f6by. Det var d\u00e4r f\u00f6rsta kontakten med ett bibliotek gjordes.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom de l\u00e4rob\u00f6cker vi hade, tyckte v\u00e4l v\u00e5r l\u00e4rare att vi skulle ha n\u00e5got annat, s\u00e5 hon satte in en annons i n\u00e5gra stockholmstidningar. F\u00f6ljden blev att vi fick hela l\u00e5dor med b\u00f6cker. S\u00e5 d\u00e4r kommer jag ih\u00e5g att det blev ett l\u00e4sande utan all like. D\u00e5 var jag v\u00e4l nio \u00e5r gammal, skulle jag tro. Jag minnes s\u00e4rskilt Alice i underlandet och jag minns de h\u00e4r b\u00f6ckerna om… ja, ved hette hon nu? Ketty, Kitty eller n\u00e5got s\u00e5dant. Och pojkarna l\u00e4ste v\u00e4l indianb\u00f6cker, men det var inte jag s\u00e5 v\u00e4rst intresserad av. Men alla de h\u00e4r flickb\u00f6ckerna gick \u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Ja, sedan n\u00e4r det blev slut p\u00e5 terminerna, s\u00e5 fick jag ju \u00e5ka hem till mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Det var ju en ny upplevelse att l\u00e4ra k\u00e4nna dem. De l\u00e4ste V\u00e4sterbottenskuriren fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm n\u00e4r den kom p\u00e5 dagarna. Dessutom hade min mor Husmodern som hon ing\u00e5ende l\u00e4ste, och sedan l\u00e4ste vi bibeln. Men jag minns inte att vi hade n\u00e5gra specielle andra b\u00f6cker inte. En och annan hittade v\u00e4l dit, men nu var det ju som du sa synd ett l\u00e4sa romaner. S\u00e5 att det f\u00f6rekom v\u00e4l inte s\u00e5 mycket. Jo, jag minns en tidskrift som hette Konsumentbladet, det var f\u00f6reg\u00e5ngaren till Vi. Den var mycket intressant. D\u00e4r fanns en romanf\u00f6ljetong. Vilken minns jag inte, men jag brukade plocka \u00e5t mig det d\u00e4r bladet s\u00e5 fort den kom och l\u00e4sa s\u00e5 d\u00e4r. N\u00e4r jag var ton\u00e5ring s\u00e5 hittade jag uppe p\u00e5 vinden i Storbacken en bok som hette Tv\u00e5 f\u00e5ngar. Det var en roman.<\/p>\n\n\n\n

– Hur hade den hamnat d\u00e4r?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det var n\u00e5gon utav dr\u00e4ngarna som hade haft den med sig och g\u00f6mt den i s\u00e5gsp\u00e5nen. Jag f\u00f6rstod ju att det h\u00e4r var en bok som man absolut inte fick l\u00e4sa. Men jag brukade smyga mig upp, s\u00e5 jag l\u00e4ste den h\u00e4r. Den var mycket, mycket sp\u00e4nnande.
Sedan hade jag en moster som kom med en av Karlfeldts dikter. Jag minns inte vilken. Den l\u00e4ste jag ocks\u00e5 fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm. Det var s\u00e5 vackra ordv\u00e4ndningar i den, tyckte jag.<\/p>\n\n\n\n

Vi bodde i T\u00e4rna tills jag var ungef\u00e4r femton \u00e5r gammal. D\u00e5 flyttade vi till det h\u00e4r st\u00e4llet d\u00e4r jag hade vuxit upp, och som heter Storbacken. D\u00e4r blev man ju ganska isolerad. N\u00e5got bibliotek i n\u00e4rheten fanns inte, utan man var h\u00e4nvisad till de tidskrifter som kom. Det var i allm\u00e4nhet Stridsropet, Fr\u00e4lsningsarm\u00e9ns och s\u00e5 var det Evangeli H\u00e4rold, f\u00f6rutom dagstidningar och Husmodern f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n

Men en och annan bok minns jag v\u00e4l till. Jag minns s\u00e4rskilt att jag fick l\u00e5na en bok som hette De fyra temperamenten, som fascinerade mig mycket.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du vem som har skrivit den?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag minns inte vem. N\u00e5 den tiden var man v\u00e4l inte s\u00e5 intresserad av vem som hade skrivit, utan det var mest boktitlarna. Ja, och sedan s\u00e5 l\u00e4ste jag Runa v\u00e4ldigt mycket, f\u00f6r det var lovlig litteratur… och s\u00e5 dessutom bibeln.
S\u00e5 sm\u00e5ningom kom jag till Folkh\u00f6gskola och d\u00e4r fanns ju ett bibliotek ett tillg\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

– Var fanns den Folkh\u00f6gskolan?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag gick i Ny\u00e5ker, i trakten av Ume\u00e5. S\u00e5 har jag g\u00e5tt i Mora Folkh\u00f6gskola, och d\u00e4r fanns b\u00f6cker, vilken sort man \u00e4n ville ha. Men sedan m\u00e4rkte man ett typen av b\u00f6cker varierade med \u00e5ren. Fr\u00e5n att ha varit Rune, sen blev det Sigge Stark och det blev Leonard Str\u00f6mberg, minns jag, och Sven Edvin Salje. Det var Ju b\u00f6cker som var p\u00e5 modet d\u00e5. Sedan kom Bernhard Nordh, med sina vildmarksskildringar. S\u00e5 sm\u00e5ningom l\u00e4rda man ju k\u00e4nna de h\u00e4r utl\u00e4ndska f\u00f6rfattarna ocks\u00e5, ryska och Shakespeare och vilka det nu var.<\/p>\n\n\n\n

– N\u00e4r man kom till seminariet s\u00e5 hade man inte s\u00e5 mycket tid att l\u00e4sa sk\u00f6nlitteratur. F\u00f6r det var ju ingen sinekur att g\u00e5 d\u00e4r, men hann knappt mer \u00e4n vad man skulle.<\/p>\n\n\n\n

– Var det seminariet f\u00f6r att bli l\u00e5gstadiel\u00e4rare?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det h\u00e4r seminariet var tre\u00e5rigt, i Lycksele, och inriktade sig p\u00e5 mindre folkskolor. S\u00e5 vi hade fr\u00e5n f\u00f6rsta till sj\u00e4tte klass d\u00e4r, i \u00f6vningsskolan. Nio timmar om dagen, och s\u00e5 l\u00e4xor p\u00e5 kv\u00e4llarna, s\u00e5 man kan nog f\u00f6rst\u00e5 att man inte hann med s\u00e5 mycket sk\u00f6nlitteratur. Utan d\u00e5 gick det b\u00e4ttre sedan man hade avslutat det h\u00e4r seminariet och b\u00f6rjat som l\u00e4rarinna sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 kom jag till en by som heter H\u00e5kafot. Det var min allra f\u00f6rsta plats, som jag hade i fyra \u00e5r, en nomadskola inhyst i ett ganska litet hus. Barnen bodde p\u00e5 internat. Men man hade ju kontakt med m\u00e4nniskorna i byn och d\u00e4r fanns faktiskt ett litet bibliotek.<\/p>\n\n\n\n

– Var ligger den orten?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Den ligger i Frostviken f\u00f6rsamling, tv\u00e5 mil s\u00f6der om G\u00e4ddede i J\u00e4mtland. D\u00e4r hade IOGT ett bibliotek, logen Karlberget, som tillhandah\u00f6ll b\u00f6cker… och d\u00e4r fick ju alla l\u00e5na.<\/p>\n\n\n\n

– Kostade det n\u00e5got att l\u00e5na?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag tror inte det kostade n\u00e5got, och gl\u00f6mde man, fick man v\u00e4l b\u00f6ta n\u00e5gon tjugofem\u00f6ring. Det har jag inte s\u00e5 stort minne av.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du om det var n\u00e5gon speciell typ av litteratur, som fanns d\u00e4r?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det var f\u00f6rst och fr\u00e4mst arbetarlitteratur, men sedan fanns det nog n\u00e4stan allt vad man ville ha, tycks jag minnas. I skolan s\u00e5 fanns det faktiskt ett litet bibliotek, lite sk\u00f6nlitter\u00e4ra verk. Det var, ja, vad ska vi s\u00e4ga… de h\u00e4r vanliga indianb\u00f6ckerna, M\u00fcnchhausen, Gullivers resor, de h\u00e4r flickb\u00f6ckerna…<\/p>\n\n\n\n

– Var det som skolan k\u00f6pte?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Hur skolan hade f\u00e5tt de d\u00e4r b\u00f6ckerna, vet jag ingenting om. Men de fanns d\u00e4r iallafall. Det var eleverna som l\u00e4ste dem, sj\u00e4lv l\u00e5nade jag i IOGT-biblioteket.<\/p>\n\n\n\n

– Vem var bibliotekarie p\u00e5 IOGT-biblioteket?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det var en av medlemmarna.<\/p>\n\n\n\n

– Hur ofta var det \u00f6ppet?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Dit gick man n\u00e4r man tyckte. Det var inget s\u00e4rskilt \u00f6ppeth\u00e5llande, utan n\u00e4r men ville ha en bok s\u00e5 gick man dit.<\/p>\n\n\n\n

– Och d\u00e5 fanns bibliotekarien d\u00e4r?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, och fanns inte han d\u00e4r s\u00e5 fanns hans systrar d\u00e4r, eller hans mor och far. S\u00e5 det var bara att g\u00e5 och h\u00e4mta en bok.<\/p>\n\n\n\n

– Vad var det f\u00f6r slags lokal?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– De hade ett sk\u00e5p, som tillhandah\u00f6lls av logen. Det sk\u00e5pet stod i ett rum som kallades f\u00f6r salen, och inte anv\u00e4ndes s\u00e4rskilt ofta.<\/p>\n\n\n\n

– Var det i n\u00e5gon offentlig byggnad?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nej, det var deras byggnad. De h\u00e4r byggnaderna var ju egentligen ganska v\u00e4l tilltagna och bestod av ett stort k\u00f6k, som p\u00e5 samma g\u00e5ng var allrum, en kammare i anslutning till farstun och s\u00e5 ett stort rum som kallades salen. I allm\u00e4nhet var det oeldat d\u00e4r p\u00e5 vintern. Och d\u00e4r stod finm\u00f6blerna och boksk\u00e5pet.<\/p>\n\n\n\n

– Hade man f\u00f6rel\u00e4sningar ocks\u00e5?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Inte d\u00e4r i byn inte, utan d\u00e5 fick man \u00e5ka till G\u00e4ddede. Det var tv\u00e5 mil och dit for man ofta. D\u00e5 den tiden \u00e5kte man skidor en kv\u00e4ll n\u00e4r man ville g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sning. Ville man g\u00e5 p\u00e5 bio s\u00e5 \u00e5kte man ocks\u00e5 tv\u00e5 mil, och cyklade om det var cykelf\u00f6re.<\/p>\n\n\n\n

Jag minns s\u00e4rskilt en kv\u00e4ll, det var s\u00e5 v\u00e4ldigt kallt n\u00e4r vi skulle hem. Det hade blivit trettio grader och vi m\u00e5ste hem. Vi stoppade skoh\u00f6 runt m\u00f6ssorna och halsen, f\u00f6r v\u00e4rme, och vi blev som sn\u00f6gubbar innan vi kom hem.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du n\u00e5got speciellt f\u00f6redrag ifr\u00e5n G\u00e4ddede?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nej, inte n\u00e5got s\u00e4rskilt. Men d\u00e4r fanns doktor Hummel, han var Sven Hedins livmedikus. Han var v\u00e5r speciella v\u00e4n och brukade bjuda hem oss ibland. D\u00e5 ber\u00e4ttade han v\u00e4ldigt mycket fr\u00e5n sina resor, och visade en del saker som han hade. Och vi brukade tr\u00e4ffa pr\u00e4sten d\u00e4r, som ber\u00e4ttade en hel del f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gonting som jag speciellt minns, \u00e4r att vi var p\u00e5 en s\u00e5dan h\u00e4r seans… ja, det kan man v\u00e4l kalla det? Det var en som hypnotiserade folk, och det var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande. N\u00e5gonting som man inte upplever ofta.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du vem som l\u00e5nade b\u00f6cker p\u00e5 IOGT-biblioteket?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– F\u00f6rst och fr\u00e4mst var det ju vi som bodde i byn, men i timmerkojorna runt om i skogarna s\u00e5 bodde det m\u00e5nga g\u00e4starbetare, som man s\u00e4ger idag. Inte f\u00f6r att de var fr\u00e5n utlandet, utan s\u00e5dana som kom l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n och inte kunde fara hem p\u00e5 kv\u00e4llarna. De fick ju bo i de h\u00e4r timmerkojorna under en ganska l\u00e5ng tid. D\u00e5 brukade de komma skidande fr\u00e5n skogskojorna och l\u00e5na b\u00f6cker, och b\u00e4ra de b\u00f6ckerna i ryggs\u00e4cken. S\u00e5 l\u00e5g de och l\u00e4ste p\u00e5 kv\u00e4llarna, i skenet av ett stearinljus.<\/p>\n\n\n\n

– Hur l\u00e4nge fick man beh\u00e5lla b\u00f6ckerna som man l\u00e5nade?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag tror inte det var s\u00e5 noga med det. Huvudsaken var v\u00e4l att man fick b\u00f6ckerna tillbaka, och att det var rotation p\u00e5 dem.<\/p>\n\n\n\n

– Brukade man f\u00e5 b\u00f6ckerna tillbaka?<\/em><\/p>\n\n\n\n

-Ja, i allm\u00e4nhet. Jag tror inte n\u00e5gon beh\u00f6ll dem. Det skulle vara n\u00e5got misstag i s\u00e5 fall, men inte som jag kommer ih\u00e5g.<\/p>\n\n\n\n

Men en sak som jag inte har n\u00e4mnt n\u00e4r det g\u00e4ller min barndom, det \u00e4r den betydelse som de h\u00e4r julb\u00f6ckerna hade, f\u00f6r det kommer jag ih\u00e5g fr\u00e5n mitt allra f\u00f6rsta skol\u00e5r till och med, att man fick en bok som hette Sagoprinsessan och sagoprinsen, och den h\u00e4r boken Bland tomtar och troll. Och den har jag en speciell k\u00e4rlek till. S\u00e5 att varje \u00e5r brukar jag k\u00f6pa just den, Bland tomtar och troll, f\u00f6r den minner mig om mina f\u00f6rsta bokkontakter och sagorna d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

– Hur fick du tag i den i b\u00f6rjan?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Varifr\u00e5n den kom vet jag inte riktigt. Jo, F\u00f6rresten, jag skulle v\u00e4l f\u00f6rmoda att till \u00f6debygdskolorna skickades det paket s\u00f6derifr\u00e5n. Kanske missionss\u00e4llskapen gjorda det, eller om det var n\u00e5gra andra m\u00e4nniskor, det vet jag faktiskt inte.<\/p>\n\n\n\n

Men det kom sm\u00e5 paket, och d\u00e5 brukade det finnas tv\u00e5lar och s\u00e5 h\u00e4r sm\u00e5 b\u00f6ckerna: en tv\u00e5l, en kam, en liten spegel kunde man f\u00e5. I allm\u00e4nhet s\u00e5 fick man inte fara hem till jul utan man fick stanna i skolan, och d\u00e5 tyckte de v\u00e4l att vi skulle ha n\u00e5got trevligt. S\u00e5 det blev en liten julfest med julklappar, och julklapparna bestod just av de h\u00e4r sm\u00e5 b\u00f6ckerna. Men n\u00e5got minne av n\u00e5gra serier har jag inte ifr\u00e5n min barndom. Usch jag ser dessa h\u00f6gar med serieb\u00f6cker nu, och t\u00e4nker: vad b\u00e4ddat det \u00e4r f\u00f6r barnen nuf\u00f6rtiden, och s\u00e5 magert det var f\u00f6r oss, riktigt torftigt ibland tyckte jag, n\u00e4r man t\u00e4nker s\u00e5 h\u00e4r i efterhand.<\/p>\n\n\n\n

– Ja, n\u00e4r man tog tillf\u00e4llet i akt att l\u00e4sa p\u00e5 v\u00e4ggarna, som var tapetserade med tidningar. Och sedan hamnade du l\u00e4ngre s\u00f6derut i Sverige, efter en del turer.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, efter sju \u00e5r d\u00e4ruppe s\u00e5 hamnade jag i Svedala, och h\u00e4r har jag ju arbetat den mesta tiden av mitt liv. D\u00e5 kom jag ut till en byskola som heter Sj\u00f6diken.<\/p>\n\n\n\n

– Som nu \u00e4r nerlagd.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, den \u00e4r nerlagd nu, och d\u00e4r fanns ju faktiskt ett litet bibliotek ocks\u00e5, d\u00e4r barnen kunde l\u00e5na. Men det var inte m\u00e5nga b\u00f6cker som fanns.<\/p>\n\n\n\n

– Fanns biblioteket redan n\u00e4r du kom?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det gjorde det kanske inte, f\u00f6r jag har inget minne av att jag l\u00e5nade ut n\u00e5gra b\u00f6cker de f\u00f6rsta \u00e5ren. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom s\u00e5 fick man n\u00e5gra exemplar som barnen kunde l\u00e5na. Det d\u00e4r ut\u00f6kades \u00e5r f\u00f6r \u00e5r, s\u00e5 att n\u00e4r vi flyttade ifr\u00e5n Sj\u00f6diken s\u00e5 hade vi ju ett litet bibliotek.<\/p>\n\n\n\n

-Minns du n\u00e5gra titlar d\u00e4rifr\u00e5n?<\/em><\/p>\n\n\n\n

-Jod\u00e5, det minns jag. Jag minns Pelle Svansl\u00f6s…<\/p>\n\n\n\n

– Astrid Lindgren?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nja, hon kom lite senare. Och saga hade vi, Sagabiblioteket. Det var mycket rikt representerat. Och s\u00e5 sm\u00e5ningom kom L\u00e4rartidningens sm\u00e5 h\u00e4ften, du vet Ulla tv\u00e5 trappor upp, och s\u00e5dana d\u00e4r saker. F\u00f6r att \u00e5r f\u00f6r \u00e5r ut\u00f6kas, och n\u00e4r vi kom till Kyrkskolan, var vi ju granne med biblioteket, f\u00f6r det var v\u00e4l sockenbiblioteket som var inhyst d\u00e4r, eller vad kallades det?<\/p>\n\n\n\n

– Det tror jag att det var.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, och det var ju n\u00e4rmsta d\u00f6rr.<\/p>\n\n\n\n

– Gick ni dit och l\u00e5nade med barnen?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Barnen fick ju g\u00e5 dit privat, p\u00e5 kv\u00e4llarna, men inte under skoltid.<\/p>\n\n\n\n

– Minns du n\u00e5gra speciella b\u00f6cker som barnen i skolan har tyckt om? Vilka har varit popul\u00e4rast bland barnen?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, det var ju faktiskt Pelle Svansl\u00f6s ett tag, och n\u00e4r Astrid Lindgren kom var hennes b\u00f6cker otroligt popul\u00e4ra, och det \u00e4r de ju fortfarande. Men jag m\u00e4rker ju att intresset \u00e4r annorlunda nu \u00e4n det var i b\u00f6rjan. Nu ska de ha sp\u00e4nnande saker. De sista \u00e5ren n\u00e4r de skulle l\u00e5na b\u00f6cker: – Ah, det \u00e4r v\u00e4l ingenting det d\u00e4r inte, utan det ska vara monster och v\u00e5ld. Och d\u00e5 g\u00e4ller det att f\u00e5 dam p\u00e5 andra tankar, vilket inta \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt alla g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

– Att sticka till den b\u00f6cker vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, i allm\u00e4nhet s\u00e5 g\u00e5r det bra om man har b\u00f6rjat l\u00e4sa en bok och de finner den sp\u00e4nnande. D\u00e5 brukar de be att f\u00e5 l\u00e5na den, allra helst n\u00e4r men har l\u00e4st f\u00e4rdigt en bok, brukar de be att f\u00e5 l\u00e5na. Jag l\u00e4ste Robinson Crusoe f\u00f6r en andraklass och den tyckte de var sp\u00e4nnande. En som de ocks\u00e5 tyckte om var Hellqvists, Marias lilla \u00e5sna.<\/p>\n\n\n\n

Jag m\u00e5ste s\u00e4ga att jag \u00e4r inte s\u00e5 v\u00e4rst ofta p\u00e5 biblioteket, en och annan g\u00e5ng \u00e4r jag d\u00e4r. Men det beror p\u00e5 att jag har s\u00e5 m\u00e5nga b\u00f6cker hemma och att jag l\u00e5nar av kollegor och s\u00e5d\u00e4r, om det \u00e4r n\u00e5gon bok som de tycker \u00e4r intressant. Alltid har man ju en bok p\u00e5 g\u00e5ng och det tror jag att n\u00e4stan alla m\u00e4nniskor har. I och med att man har en bok p\u00e5 g\u00e5ng, s\u00e5 umg\u00e5s man ju med de m\u00e4nniskor som \u00e4r beskrivna d\u00e4r i boken och n\u00e4r den \u00e4r f\u00e4rdigl\u00e4st tycker jag alltid att jag skiljs ifr\u00e5n goda v\u00e4nner, som jag skulle vilja forts\u00e4tta att umg\u00e5s med men tyv\u00e4rr m\u00e5ste l\u00e4mna. Mina allra senaste \u00e4r av Singer. De \u00e4r mycket intressanta, och d\u00e5 tycker jag n\u00e4stan att jag \u00e4r judinna.<\/p>\n\n\n\n

– \u00c4r det annars n\u00e5gra f\u00f6rfattare som du minns mer \u00e4n andre, som du har l\u00e4st speciellt g\u00e4rna?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, jag tycker om Vicki Baum, och den h\u00e4r halvkinesiska f\u00f6rfattarinnan… vad heter hon nu?
Jag gillar mycket historiska b\u00f6cker, och d\u00e5 f\u00e5r det vara n\u00e4stan vilken f\u00f6rfattare som helst, till exempel Zetterholm. S\u00e5 \u00e4lskar jag reseskildringar och deckare. Jag forts\u00e4tter ju att l\u00e4sa och l\u00e4sningen har betydelse, det har den ju f\u00f6r varenda m\u00e4nniska. Inte vet jag om man flyr ifr\u00e5n verkligheten n\u00e4r man sitter d\u00e4r och l\u00e4ser och att man har ett behov att g\u00f6ra det.<\/p>\n\n\n\n

– Det kan ju vara en annan verklighet \u00e4n ens egen, som man kommer i kontakt med.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, och jag skulle ju kunna r\u00e4kna upp massvis med f\u00f6rfattare, om jag bara kom ih\u00e5g, som jag gillar.<\/p>\n\n\n\n

Jo, jag har ett minne ifr\u00e5n Atostugan. Det var s\u00e5 att vi hade ett h\u00e4rbre med tv\u00e5 v\u00e5ningar och l\u00e4ngst upp p\u00e5 vinden stod en ganska stor kista. I den kistan l\u00e5g S\u00f6rg\u00e5rden, \u00d6nnemo och Blomsterfesten i t\u00e4ppan av Elsa Beskow. Nu var det s\u00e5 att jag hade ju v\u00e4ldigt jobbigt med att passa mina sm\u00e5syskon, s\u00e5 jag hade inte s\u00e5 mycket tid att roa mig sj\u00e4lv. Men n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng kunde jag smyga mig ut och d\u00e5 brukade jag smyga upp p\u00e5 den d\u00e4r vinden och ta fram \u00d6nnemo och Blomsterfesten i t\u00e4ppan och st\u00e5 p\u00e5 kn\u00e4 vid kistan och l\u00e4sa.<\/p>\n\n\n\n

– Hur hade de b\u00f6ckerna hamnat uppe i kistan?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Jag tror att min bror hade f\u00e5tt dem av n\u00e5gon sn\u00e4ll tant, och att min mamma hade lagt ner dem dit.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kommer jag ih\u00e5g en annan g\u00e5ng. Det var en h\u00f6stkv\u00e4ll n\u00e4r det var v\u00e4ldigt mycket folk h\u00e4r uppe i Atostugan. Jag f\u00e5r v\u00e4l f\u00f6rst tala om att Atostugan bestod utav en k\u00e5ta, en liten stuga och tv\u00e5 h\u00e4rbren. Det ene h\u00e4rbret hade man specerivaror i, d\u00e4r stod s\u00e4ckar i l\u00e5nga banor med mj\u00f6l, \u00e4rter, kaffe, socker och s\u00e5dant d\u00e4r. I det andra h\u00e4rbret var det mest kl\u00e4der, och det var det som var i tv\u00e5 v\u00e5ningar. Och nu var det s\u00e5 mycket folk, det hade varit renskiljning p\u00e5 sluttningen den h\u00e4r dagen. Alla m\u00e4nniskor skulle ligga \u00f6ver i Atostugan och f\u00f6r oss barn fanns inte plats annat \u00e4n i det d\u00e4r h\u00e4rbret.<\/p>\n\n\n\n

Det var trettio grader kallt ute men det betydde ju ingenting p\u00e5 den tiden, och vi hade gott om kl\u00e4der, s\u00e5 det var ingen sak. Men nu var det s\u00e5 att varenda kv\u00e4ll brukade jag ber\u00e4tta sagor f\u00f6r mina syskon, och gjorde jag inte det s\u00e5 brukade jag l\u00e4sa ur n\u00e5gon sagobok, troligtvis Bland tomtar och troll, eller vad det var f\u00f6r n\u00e5got. Nu hade vi ju inget ljus, s\u00e5 jag tog en zinkspann och s\u00e5 tog jag massvis med bj\u00f6rkn\u00e4ver och eldade i spannen. Det flammade duktigt och i skenet av de h\u00e4r flammorna kunde jag l\u00e4sa f\u00f6r dem, kv\u00e4llssagan. S\u00e5 sm\u00e5ningom somnade vi och vaknade p\u00e5 morgonen. Jag tog mina sm\u00e5syskon, gick in i stugan n\u00e4r folket vaknat och stigit upp, och de kunde inte begripa varf\u00f6r vi var svarta under n\u00e4san allihopa. Det h\u00e4r n\u00e4vret hade brunnit och det hade varit en otrolig r\u00f6kutveckling. Det t\u00e4nkte jag inte p\u00e5 d\u00e5, men det f\u00f6rstod jag sedan att n\u00e4r vi andades s\u00e5 fick vi in r\u00f6ken.<\/p>\n\n\n\n

– Fanns dat n\u00e5gon postg\u00e5ng till Atostugan?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Till Atostugan fanns ingen postg\u00e5ng, utan d\u00e5 fick man g\u00e5 en halv mil f\u00f6r att h\u00e4mta posten, och d\u00e5 fick man en bunt tidningar med sig. Jag kommer ih\u00e5g att det var V\u00e4sterbottens kuriren vi prenumererade p\u00e5 och hur dessa tidningar l\u00e4stes och hur allt det l\u00e4sta kommenterades. S\u00e5 jag kan tala om att de var mycket intresserade av v\u00e4rldsutvecklingen, av vad som h\u00e4nde och skedde ute i v\u00e4rlden, och inrikes ocks\u00e5 f\u00f6rresten.<\/p>\n\n\n\n

– Var det dina f\u00f6r\u00e4ldrar och morf\u00f6r\u00e4ldrar?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Det var mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Morf\u00f6r\u00e4ldrarna bodde inte d\u00e4r utan i Storbacken. Det h\u00e4r var uppe i T\u00e4rna och Storbacken ligger inom Dikan\u00e4s kapellf\u00f6rsamling i Vilhelmina socken.<\/p>\n\n\n\n

Du fr\u00e5gade om postg\u00e5ngen till Storbacken. N\u00e4r jag bodde hos moster och morbror, var v\u00e4gen \u00e4nnu inte bruten mellan Dikan\u00e4s och F\u00e4ttjaur. Det var en vanlig k\u00f6rv\u00e4g, man kunde komma fram med sl\u00e4de p\u00e5 vintern och kanske med k\u00e4rra p\u00e5 sommaren, det minns jag inte s\u00e5 noga. Men jag minns ju vintertrafiken.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 fanns det en lantbrevb\u00e4rare, som hette Olle Boman, som kom en g\u00e5ng i veckan. Han skidade p\u00e5 vintern ner till Dikan\u00e4s och h\u00e4mtade posten, med en j\u00e4ttestor posts\u00e4ck och ett posthorn runt halsen. N\u00e4r han var p\u00e5 ing\u00e5ende s\u00e5 brukade han bl\u00e5sa i det d\u00e4r hornet, och folket gjorde sig beredda. Han kom in med den h\u00e4r stora posts\u00e4cken och delade ut post, och d\u00e5 var det h\u00f6gtid. Det skedde en g\u00e5ng i veckan.<\/p>\n\n\n\n

– Och till Dikan\u00e4s var det ungef\u00e4r fyra mil.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, Fyra mil.<\/p>\n\n\n\n

Den h\u00e4r Olle Boman omkom en h\u00f6stkv\u00e4ll. F\u00f6r n\u00e4r vattnen var \u00f6ppna, brukade han ro, och en stormnatt s\u00e5 drunknade han p\u00e5 F\u00e4ttjaur. Han fl\u00f6t iland elva \u00e5r efter\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Men n\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar flyttat dit p\u00e5 f930-talet d\u00e5 var v\u00e4gen bruten, och d\u00e5 var det en buss som brukade komma. Jag tror det var tre dagar i veckan, som den kom med post, tidningar och f\u00f6rn\u00f6denheter.<\/p>\n\n\n\n

En annan kulturb\u00e4rare \u00e4r v\u00e4l \u00c5hl\u00e9n & Holm. Varje h\u00f6st kom det en katalog, som Olle Boman hade med sig. Den l\u00e4stes ju i stugorna fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm. Hade man varit kund ett tag s\u00e5 fick man ett portr\u00e4tt av \u00c5hl\u00e9n, s\u00e5 hans portr\u00e4tt h\u00e4ngde i stugorna lite varstans. Jag minns s\u00e4rskilt till jul hur man f\u00f6rs\u00f6kte lista ut vad man skulle best\u00e4lla. Det var v\u00e4l inte s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdiga saker, men det var sp\u00e4nnande och vad roligt det var n\u00e4r paketet kom.<\/p>\n\n\n\n

– S\u00e5 en del m\u00e4nniskor l\u00e4rde sig kanske l\u00e4sa i \u00c5hl\u00e9n & Holms kataloger?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Nej, det tror jag v\u00e4l inte att de l\u00e4rde sig l\u00e4sa, men den hade en viss betydelse.<\/p>\n\n\n\n

Jo, och s\u00e5 kommer jag ih\u00e5g S\u00e5ningsmannen, en tidning som nog ocks\u00e5 kom r\u00e4tt tidigt. De hade ju till och med ombud. Jag kommer ih\u00e5g en pojke som var ombud f\u00f6r S\u00e5ningsmannen. Han hade g\u00e5tt omkring och s\u00e5lt tidningar, men han hade inte skickat in avgifterna till tidningen. Nu kom det krav p\u00e5 en hel del och han var ju alldeles f\u00f6rtvivlad, f\u00f6r han hade gjort av med pengarna. Men d\u00e5 skrev han ett brev: Tage Eliasson har avlidit. Han dog mycket fattig. (Tage Eliasson tog senare familjenamnet Engebrandt)<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Hur gick det med pengarna?<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Ja, det blev ingenting av det inte. De s\u00e5g v\u00e4l att det fanns ingenting att ta d\u00e4r.<\/p>\n

Visningar: 97<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Robert Paulsson studerade p\u00e5 Biblioteksh\u00f6gskolan i Bor\u00e5s och intervjuade Dorotea som en del av sitt examensarbete. Intervjun finns inspelad p\u00e5 skolans dom\u00e4n. Thea Fj\u00e4llstr\u00f6m, Svedala,…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":59,"menu_order":4,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"class_list":["post-83","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/83","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=83"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/83\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":785,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/83\/revisions\/785"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/59"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/36256ryd.se\/minnen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=83"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}