Lycksele (VK)

I Storbacken, ett ställe mellan Kittelfjäll och Fättjaure, bor makarna Anna och Tomas Klementsson. Samer som sedan 1932 är bofasta och numera lämnat renskogens alla svårigheter. De har vid flera tillfällen visat sig besitta begåvning och framsynthet långt framför andra, varmt intresserade för bygdens kulturella utveckling.
När jordbruksutskottet gjorde en resa i Vilhelmina för att undersöka Vattenfalls regleringsplaner hälsade de på, i Storbacken och lät sig väl smaka av de rika håvor hemmet bjöd på.
Vid matbordet höll fru Klementsson tal. En av regeringsrepresentanterna bad henne berätta om förhållandena ”här uppe”.
– Ja, sade fru Klementsson, det sägs att det skall bli indragningar av förbindelserna hit upp, därför att de bär sig så dåligt. Men jag har hört att SJ inte heller bär sig. Månntro, dem ska dra in SJ också?
Herrarna fick sig en tankeställare.
Sönerna och döttrarna från den lilla fjällgården är studiebegåvningar hela bunten. En av sönerna är ingenjör i Trollhättan, den andre är ännu hemma, men har bevistat en folkhögskola och har planer på fortsatt utbildning. En dotter är lärarinna i Svedala i Skåne, en är sköterska i Tärnaby, den tredje tog studenten som privatist i Stockholm. Där har hon gift sig med en lärare, men fortsätter sina studier.
Fru Klementsson var med vid invigningen av turiststationen i Kittelfjäll. Hon är turistvärdinna: hon med. Dels hyr familjen ut en del småstugor och har, även på annat sett ordnat med inkvartering för gästande turister. Hemmet är ovänligt gästfritt och trivsamt. Det genomandas av den där äkta lappländska företagsamheten, begåvningen och det allmänna intresse som man så ofta möter i fjällbygden. En vacker familj, representativ inte bara för samerna utan för allt vad lappländskt heter.
Visningar: 94