Kåtaskolan i Atostugan
Jag minns första gången jag smakade på en apelsin. Pappa hade varit på marknaden i Lycksele och hade med sig en. Jag tror att det blev två klyftor till oss var. Det smakade underbart.
Han hade också med sig ett äpple vid ett annat tillfälle. Det gick väl an men det var inte så gott som apelsinen.
Första gången jag fick smaka tomat var en stor besvikelse. Det var i skolkåtan i Oltoken eller Norra Fjällnäs. På morgonen när vi kom in i skolkåtan låg en röd, underbart vacker, frukt på den vita bokhyllan som stod i “boschon” (platsen på andra sidan “arran” mittemot dörren.) Det dröjde evigheter innan “Din klara sol” var sjungen och vi hade läst “Fader vår” då fröken äntligen tog den i sin hand. Hon visade hur vacker den var och talade om att den hette tomat och att det var något av det godaste man kunde få.
Sedan delades den mycket högtidligt i åtta klyftor, vi var sju elever och fröken, och lades i våra utsträckta händer. På ett givet tecken skulle vi stoppa den i munnen och äta.
Vilken besvikelse! Blä!!! Men fröken hon smackade och sa “Visst är det gott! Gott!” och vi höll troligen med henne. Annat vågade man inte på den tiden. En av pojkarna sa att Axel tappade sin bit i riset. Han hittade inte igen den.
När jag var vuxen påminde jag henne om den där smakupplevelsen och då fick jag veta att det var även hennes första tomat och att även hon tyckte den smakade illa.
Visningar: 60